Aftonbladet – 20 juni 1863, sida 3

Da or RE OT OSP OA ES -å ömtålig, att den icke kan tåla att de iliusioner skingras, hvarmed den länge håliits omtöcknad, icke att sanningen kommer till. sin rätt utan hänseende till personer, icke att sofismerna skjutas undan för en rakt på saken gående logik, då är denna sak antingen sjelf en förflagen tanke eller en pretext för något främmande. Med andra ord, uthärdar ieke dena skandinaviska saken, att en dylhk framstående handling. som den danska regeringens not till S:t Petersburg, underkastas en ärlig kritik, såsom jag försökt att göra i mitt med signaturen 3. B. undertecknade bref till en dansk i Stockholm? (och med glåporden luftigt fantasteri och outsäglig löshet? är denna kritik icke vederlagd), uthärdar samma sak icke att man ens tviflar på, att den nuvarande danska regeringens voliuk har det danska folkets odelade bifall; är derna sak sålunda förbunden med h: exe. minister O. Lehmanns person, att man icke kan med ett lätt finger beröra den sistoämnda, utan att den förra skakas i sitt innersta väsen, då — erkänner jag, att jag förspillt min bästa mandomstid och mina bästa. krafter på något, som i sjeliva verket icke varit annat än ett falskt spel från deras sida, om hvilka jag trodde det bögsta och det ärligaste; den prineipiella skiljaktighet?, som under de: sednasie åren i ett och annat varit mellan mig, och några af mina förra vänner i Danmark, bar dä blifvit en så stor klyfta, att jag som skandinav måhända kommer att stå temligen isolerad. Lyckligtvis är jag tilllika svensk, och jag vet att värdera det ärofulia i att kunna dö som sådan. Kan Danmark lefva lyckligt och tryggt med sin navarande regering till evig tid. kan det finna sig väl lottadt äfven i och enom denna regerings utländska politik, sådan den sednast uttalat sig genom den ofvannämnda noten till ryska kabivettet, är det ?dauska folkets uppiysta flertal beredda på att understörlja denna politik med sitt törtroende i det oändliga, välan! låt mig då hafva haft orätt i att önska något annat! Men i det jag träder tillbaka från hvarje sädan önskan, pålägger jag mig inför nutt eget fäderaesland en ny pligt, hvilken ni, hr redaktör Bille, icke skall förbjuda mig att uppfylla, den att säga till mina laodsmän, och åter säga det, och säga det om igen: ?Under sådana förhållanden är Danmark ett, Sverge ett annat. tSkandinavient ett tredje; se till att vi icke sammanblanda dessa begrepp, så länge som vi icke ens äro eniga i så simpla politiska grundsatser som den: om vi skola gå tillsammans åt öster eller åt vester! Hellre då vårt eget ankar i botten tills dimman skingras och det blir klart igen öfver horisonten Man skall kanske icke förstå mig i detta ögonblick, då jag så talar, man skall. kanske söka öfverrösta mig; men jag skall dock sluta med alt bli både hörd och förstådd, ty jag bar öfvertygelsen och jag har den kunskap, som man, jag ville nästan säga, icke kan undgå, då man lefvat tretton år i ett främmande land och har vandrat der med någorlunda öppna ögon. Detta i korthet med afseende på mitt bref till en dansk i Stockholm?. Med äfseende på vissa mina yttranden i en med OQO. O. underrecknad Kurir fråg Köpenhamm?, och edra anmärkningar dervid, tillåt mig, hr redaktör Bille, att jag svarar er i någorlunda samma ton, som uni sjelf anslagit! Vi begynna med det enskilda gästabudet? hos konsuln och godsegaren A. Hage, just precist, såsom oi sjelf tillägger ?den danske vicgordföranden vid Götehorgsmötet?. Låtom oss tala derom litet närmare, eftersom ni i alla fal sjelf tyekes indirekt medgifva, att äfven enskilda gästabud för en krets af offentliga ersoner tåla att offentligen omtalas, någor som dessutom hvarenda dag sker i den utländska pressen och reproduktionsvis till och med i Danmarks mest diskretå tidningar. Det beriktigande ni med afseende på mina vå ord om minister Lehmaons tal vid till: ället med så mycket omsvep söker åstad komma, inskränker sig egentligen dertill. att Lehmannus tel var ämnadt till en skål för furst Czartoryski? och icke rteotaf til! kommentarier? af den famösa noten till S:t Petersburg. Det var alltså en toast?, hvil ket likväl icke hindrar, att de af mig så kallade kommentarierna dock också gåfvos! (Bemsgerkninger?, för att nu hellre begagna ert uttryck.) Tillåt mig exempelvis äter kalla i ert minne den ?Bemeerkning?, hvil ken i h. exe. minister Lehmaune skål I rekom med en företrädesvis accentuerad etoning, så lydande: Le gonvernement danois (ty h. exe. Lehmann höjde sig här t:ll ståndpunkten af en man, hvilken talar vå en hel regerings vägnar) a exprimå ses voeux pour que la Pologne deåposåt les ;rimes non pour Wauiorit et le ponvoir de Empereur, mais (hör!) pour sa magnsanimu.t (I depeschen heter det för öfrigt gntrosit?.) Denna hårfina distinktion neilan det önskliga i att polackarne måtte en för kejsarens ädelmod, icke följdes al några ytteriigere Bemzerknioger? om regeringens motiver ill denna sin rolitiska demonstration, och let var just hör den iobjudna polska heder västen började finna atmosferen litet qvaf. Prins Czartoryski hade uppenbarligen svårt utt sätta sig Ögonblickligt in i denna advotalyr, som gjorde anspråk på att liksom trösta ;o!ackarne med den änvu tillhands stående utvägen att komma tiggande om nåd i stället ör att vänta tills de blefve krossade el en itvermakt, och den polske furstens sinnestämning ännu efter taffeln yttrade sig till äckligt tydligt i dessa hans ord, som hör 1-8 af flera: Sjelfva noten (den var ännu j i det ögonblicket af fursten officielt känd) är vara märkvärdig, kan jag förstå, det jevisas bäst af minister Lehmanns excuscr.? lurudan sinnesstämningen till följd af denna skår? (den prinsen — ganska sannt — hade en sjelfbeherskningen att trots allt besvara ned mycken hållning) verkligen efteråt var 08 de öfriga närverande, detta torde lättast unpa senieras, då jag erinrar om att en is3 kand. juris Bille, utgifvaren af det dan ka Dagbladet?, efter måltiden händelsevis tt ögonblick befann sig i värdens vackra viljardsal ansigte möt ansigte med en annan tansk publicist, till hvilken han belt oför