Aftonbladet – 20 juni 1863, sida 2

wFP OT huset försvara den kongl. propositionen. hugnseetsesesRe nn Då danska kungörelsen at den 30 Ma först utkom, hvilken innehåller ett beb dande al en Holsteins framtida utsöadrin vissa fall och under vissa förhållanden fri konungariket Danmark, lät man här till början bedåra sig af den uthängda skylt och trodde, att regeringen äudtligen geno det straxt förut hällna Casinomötet låtit fö må sig till ett i någon mån manligt ste; och ärnede omsider följa de råd i afszenc på Holsteins administrativa utsöndring, so svensk-norska kabinettet redan sedan flera givit densamraa. Men en närmare pröfain af lydelsen och ett uppvisande af de bli vande praktiska resultaterna ådagalade sna att densa nyaste regeringshandling af de Hallska ministåren knappast ion-bar någor tiog avnat än en ny undflykt från afgörar dets fruktade stråt. . Några ministeriella oq gnaner ha visserligen sökt göra af kungöre sen så mycket som möjligt till ministören fromma, de hafva velat göra tiden efter de 130 Mars 1863 till en ny tera, men det ha varit och blir allt omöjligare för dem ai skyla den ministeriella åtgärdens tomhe öfver hvilken Fedrelandet för ett par daga sedan fullkomligt bryter stafven i följand yttrande: Det förekommer 088 som om denna ny tideräkning ser utomordentligt litet lofvand ut, och att det-alldeles icke kan gagna at man föreöker qväfva sin välgrundade fruk tan eller lugna sitt samvete genom använ dandet af dylika förskönande talesättt; trot allt prat, alla försök att förtyda, alla off ciella och välvilliga försäkringar, skola v tyvärr nog få känna at ömheten. Vill mar verkligen hafva en tideräkoing daterad frår den 30 Mars, så blir. det en bedröflig tide räkning, blott betecknad genom en värre intrassliog af knutarae, ett allt djupare ned. sjunkande i frasmakeriet, ett förvärrande af vär redan förut dåliga ställning. Men hvad vill ni då? H exe. konseljpresidenten har ju nyligen med rena, klara ord — och derpå måste läggas så mycket större vigt som det är sällan han begagnar dylika — förklarat att ett tullkomligt frånskiljande af-Holstein är en omöjlighet. Ja, vå minnas det gänska väl. Och samme man bar för några är sedan icke mindre högtid ligt förklarat, att om en konstitutionel hel. stat vore Omöjlig, så vare sjelfva helstaten omöjlig. Den könstitutionella helstaten har för längesedan blifvit raserad genom peatentet af den 6 Nov. 1858. Helstaten är således, enligt h. exe:s äldre förklaring, omöjlig; men efter hans sednaste förklaring är Holsteins frånskiljande också omöjligt. Hvad är då det möjliga? H. exe. har nog sitt svar genast tillhands; ban behöfver blott räcka ut armen och påpeka det den 30 Mars upprättade tillståndet: en helstet, delad i två halstater, den ena mycket större, den andra mycket miadre, men li:väl båda utrustade med hika rätt; mena det gör ja ingenting, då den mindre delen är tysk och den större blott dansk. Vidare ett åttondedels fränskiljande på papperet, som aldrig blir något I verkligheten, men med tiden skall kosta lika mycket som ett verkiigt trånskiljande. Ja, vil h. exe. genom en riktigt slående sinnebild beteckra sin poli tiska ekoparekrafts sista foster, så behöfver han blott peka på den kungliga teaterns byggnad, sådan den blifvit under hans hän der. Man kan begagna den med nöd och möda, trots trängsel och stank, och den kan stå — tills den ramlar; men till ringa glädje och mycken förargelse är den, och törblifva sådan den är kan den ej särdeles länge. och derefter mäste den jemnas med jorden och utbytas met en ny. Så skall detäfven vå med kuvgörelsen at den 30 Mars; men rågan skali då biifva om vi icke skulle haft det mycket bättre genom alt göra strax vad vi hafva uppskjutit till en oviss framid, och vi frukta att svaret skall blitva enahanda rörande både teatern och kunrörelsen. Reese Man torde erinra sig att ett rykte förmält