Aftonbladet – 19 juni 1863, sida 3

SVÄTIBTICLET IIICSA 2010-020 0085 Aa Aero he TT vidd, utan i mångfalden af de föreskrifna hem-iq exorna. s Lektor Borclins. Tror af sin erfarenhet attib sfveransträngning inom skolorna ej finnes, menis ym så är förhållandet bör orsaken sökas i fel-)t iktiga anordningar. Talaren hade ej fattat bern felen af mängläseriet, men ansåg att denin ferifrån härflytande och öfverklagade öfveran-t strängningen ej funnes till. Tror att om manls sluter sig til de iskolstadgan bestämda ämnena, Is ch att om dessa med riktig konseqvens följas, !v bör ingen fara för öfveransträngning uppstå. i Rektor Alander nämnde att inom Skara stift is ;j någon klagan om öfveransträngning försports. Anser missförhållandet ligga i den täflan som eger rum emellan de båda linierna, i det de smsesidigt söka tillegna sig öfvervägande tid för undervisningen, men att äfven en förklemad uppfostran bidrog till oförmågan att uthärda skolansträngningen. Lektor Björling ville ej besvara frågan om öfveransträngning och förenade sig för öfrigt med rektor länder och lektor Broden. Talaren framställde ett förslag att kontrollera hemarbetet enligt en i Westerås redan använd metod. Hemarbetet borde dock ej borttagas hvilket skulle vara en stor olycka Hvad den i Westerås för några år sedan rådande ögonsjukdomen beträffade u plyste talaren, att densamma genom smitta bhrvit införd från en landsförsamling: detta hade skolans läkare intygat. Vid anemiens bedömande borde stor törsigtighet användas. Rektor Sommelius. Genom egen erfarenhet kunde talaren påstå att öfveransträngning verkligen ex:sterade i skolorna. Skulden låge dock ej ensamt hos lärarne. Man finge söka skulden i de stegrade anspråken på lärjungarnes kunskaper. — Hvad beträffade den hvila som t. ex. ritning och gymnastik skänker, vore den ringa eller ingen. enär dylikt dock vore tvunget ar: bete. och således tyngande. Att förminska arbetet i skolorna stode ej i lärarnes makt, enär de måste rätta sig efter skollagen. I flera stift, som talaren besökt, hade barren med obetydliga uppehåll fått arbeta från kl. half sju på morgonen till kl. tio, elfva eller tolf. — ubbeltimmar borde för öfrigt finnas, men detta hjelper ej fullt. — Hvad för öfrigt beträffade modifikationer af de i läsordningen föreskrifna timmarne, ansåg talaren att sådan ej borde tillåtas. Klassiska språken, hvilka likväl borde bibehållas, vore en af orsakerna till öfveransträng ningen. Undervisningen i dessa svåra timnen borde derföre uppskjutas till den tid då ynglingarnes krafter voro nog stärkta för att taga ita med dem. Halfva skoltiden användes på dessa svåra språk, och likväl synas inga vackra resultater, hvilket ej är underligt, då icke en fjerdedel af dem stanna qvar längre än i fewte klassen. Lektor Blomstrand ville att man skulle definiera ordet öfveransträngning. Det funnes en fysisk och en andlig. Ansåg att den fysiska berodde på åtskilliga orsaker, som talaren antydde, Hör i Göteborg vore dock alla gossarne friska. r ynglingen ör öfrigt väl klädd och född uthärdar ban väl mycket arbete och litet sömn. — Hvad beträffade skolstadgan vore den blott en anvisning för Järarne, och der öfveransträngning funnes vore detta lärarnes skuld. -Antalet af ämnen är nu fär stort i de högre klasserna och latinstuliet bör derföre börjas i de Jägsta klasserna och sedan läsas i de högsta, blott för att det ej skall bortglömmas. — Lämpligt vore för öfrigt att det funnes särskild lärare för hvarje klass. Uteslutande förmiddagsläsning ytterst skadlig. Lektor Borelius. I Kalmar funnes ej öfveransträngning, minst i de lägre klasserna. Ansåg att orssken till öfveransträngning låge deri att man måst afvika srån skollagen och i 7 klassen bibehålla tvenne ämnen, tyska och naturalhistoria. — Ett bevis mat att öfveransträngning förefunnas ansåg talaren ligga deri att lärjungarnes antal vid hvarje läroverk allt mera ökas. och skulle ej ske om föräldrarne, hvilka borde jan de bästa domare deri, fruktade för barnens Nelsa. Magister Fledinnd anmärkte, att det ej gåfves något val för föräldrarne, hvilka måste sända sina barn till skolorna, huru de än der behandlades. Framhöll för öfrigt skilnaden emellan att arbeta många timmar om dagen, men elappi oc olustigt, eller tvärtom. Ville att barnen skulle arbeta ifrigt men ej såsom trälar. Om ej bristande dissiplin i någon mån funnes i skolorna, så att barnen kunde taga sig liten extra ledighet, skulle det blifva illa bestäldt med helsotillståndet vid läroverken. För öfrigt vore det lät tare att sitta i skolan för att fö höras än att sitta der och läsa öfver. — Fordam lade man sig mera vinn om ynglingarnes fysikaliska tillstånd. — Orsaken till barnens öfveransträngning ligger tfven hos föräldrarne. Ej blow deras färga förmår dem att öfveranstränga barnen, utan då dessa komma hem från skolan är man glad öfver att kuona bli fri från dem genara att gätta dem vid deras lexor. Expeditionssekreterajen Nordvall, S1 iänge ej speciel praktiska läroverk finnas kommer äfven att finnas öfveranst ängning, emedan ynglingen utan egentlig häg för studier, dock allt tvingas att fullgöra de bestämda kurserna. Men ing gifvea nemhöfver en annan öfveransträn gen den Nitige lärjungens frivilliga öfverarbete. Tror felet äfven ligga så väl hos föräldrars som lärares öfverdrjifaa fordringar, hvartill kommer lärojidens uteslutande förläggande till förmiddagen. Anser att blott 4 timmar cagilgen borde användas på undervisning. Ö Genera!majaren Hazelius uttalade sin af erfarenheten vunna åsigt om öfversnsträngningen, och ville dervid göra skilnad mellan faktum och anledning. Genom samtal med föräldrarne, hvilka i denna sak hafva bestämdt vitsord, vore nemligen för honom såsom ew faktum bekräftadt, att piltarne öfveransträngas. Så ena en lärjunge behöfde stiga upp ev; par timmar tidigare än vanligt samt lägga sig ett par timmar sednare, bevisade det att så vore förhållandet. Under 1820 och 1830-talet klagades aldrig öfver ök veransträngning, men dessa kiagorbl hafva i progression stigit under 1840och 1850-ta ct. Såsom anledning till denna öfveransträngning framhöll talaren en förut ej omnämd sal. hvilken han dock ansåg hufvudsakligast hafva vållat det biverklagade, nemligen öfvergången från klassläraresystemet till den ambulatoriska läsningen. Sjelf vore ban visserligen en vän af den sednare, men kunde ej förneka sin öfvertygelse, att det på 1840-talet ändrade systemet härutinnsa at gjorde det förnämsta skälet till ssansträngningen. Om läsningen omvexlar i olika ämnen, minskas viegerligen abeträngningen; men då ola a sköta de olika ämnena och sålur a med riska krafter öfvertaga eleverna. sa måste en i öfveransträngning uppkomma, Är detta förhälål lande riktigt, så lär 7 det onda kunna afhjelpas, ty man lär iskxe vilja återgå till det förra systemet. pock torde det gifvas ett sätt, på hvilket mad skulle kunna förekomma det onda, och det vore, t) genom en förändring i läroverkens organisation, utan i läroämnenas. — Talaren beJ mötte derefter åtak liga af de personer, hvilka j förut uppträdt, och vände sig dervid synnerligast vaot rektor Sommrelius, hvilkens yttranden vid J offentliga debatter i folkskolefrågan virit sådana, riatt de bevisade det allt hvad under sednare 30 åren skrifvits i skolsaken för honom gått spårlöst förloradt. Tiden var nu så lårgt framskriden, at ordföranden, oaktodt sju styckea talare yt .terligare voro unmälda, ansåg sig böra af al bryta förhanälingarne öfver denna punkt och uppskjuta desamma till torsdagens allmänne ba) möte. Å Härefter åtskildes mötet kl. 4 e m. uwWamdarR menfnacn