Aftonbladet – 17 juni 1863, sida 2

men icke mera stork och frisk som förr utan sjuk och svag; det går således icke an att du uppförer ett da capo af de upp: träden som förr tillställdes här, då du oci din mor efter bästa förmäga pl gade din hustru, Hör på Stefan, jag ämnar icke ...... CA jo, du ämnar nog låta mig tala till slut4, fortsatte Stefan. Hvad jag har ati säga rör bådas ert väl, Jag har hbitiutills tegatsoch icke blandet mig i ditt uppförande, jag har icke n gång erinrat dig om ditt löfte till mig på er förlofningsdag. Orsaken till min tystnad har varit din lika få. niga som omotiverade svartsjuka. All nin inblandning uti edra förhållendenr skulle endast ha giivil näring deråt, och derför blet jag en stum åskådare af hvad som tilldrog gig. Nu är det annorlunda. Du ken icke vara jaloux på en bustru, från hvilken du vill skilja dig. tHar jag önskat det? utropade Allon. Jay oci beviset harjag här. Stetlan vis sade tvenne bref, Allon igenkände dem såeom sina. Han hade skrifvit dem sill Amy endast för några få dagar sedan. Stefan höll upp dem, tiiläggande: sMed dessa till vittnesmål emot dig, skall du allt få svårt att öfvertala Gurii till att göra något för att hjelpa dig ur den pekuniera förlägenhet du nu räkat uti. Hon skall helt säkert öfverlemna dig åt dit öde; då hon får bevis på hvilken usliog du är. tiHvilket nedrigt föräderit, mumiade Allon. (Förräderi emot en gift karl-som telar om kärlek till en annan gqvinna än sin bustru, kan icke komma i fråga. Emot honom behöfver man ej iakttaga någon granalagenhet. Dock, det är ej för att hål:a ett mo raliskt tal jag infunnit mig, uten för att söga