Aftonbladet – 16 juni 1863, sida 2

Allon hade ju redan första året han var gift förslösat de 20,000 riksdaler riksmynt nan kontant bekommit och sedan, under de år han förvaltat Birgersborgs alkastning, depenserat dubbelt af hvad den utgjorde. Om han således blef skild från Gurli, förvandlades han med detsamma till en folikomligt ruinerad karl. Tydligt och klart insåg Allon att, sedan hoppet att kanna få Amy var försvunnet, utgjorde Gurli hans enda ekonomiska räddning, äfven om hon, med den rättighet äktenskapsförordet gaf henne, skilde honom från förvaltningen af egendomen. Vi vilja ingalunda påstå att tant Catharinas ord förmådde anlå någon af Aillons bättre känslor. Dessa hade under de sist förflatna åren blifvit så förqväfda af de sämre, som hans mor så flitigt satt i rörelse, att de icke lätt kunde upplifvas, isynnerhet som Allons inre icke var särdeles rikt utrustadt. Tant Catharina hade endast lyckats väcka hans egoistiska intressen. Också, då hon slutat rålnivgen af hans uppförande och steg u:p lör att begifva sig bort, kände Allon att det enda som återstod honom var en försoning med Gurli. Han yttrade i enlighet dermed: STants ord låter mig hoppas att afsigten icke varit att ännu mera söndra förhållandet emel lan mig och min hustru, genom ait för henne ortala, det jag, likasom de flesta män, varit nog svag att -— att låta bedåra mig af...... cMamsell Teverinos guld, inföll gum man. CSamma guld du ville komma i besittning af genom äktenskapet med Gurli. Å nej, jog skall tiga, åtminstone tilla vidare; men fresta icke för mycket mitt tåla. mod, genom ett dålist uppförande emot din hustru, det säger jag dig.? Tant Catharina knöt sina hatiband och beredde sig att anträda återfär Allon insåg att tant Oatharina kunde blifva honom en farlig fiende och sade derföre näset om att han follkomligt Mot för!