Aftonbladet – 12 juni 1863, sida 2

framtiden, glömde han att Gurli ännu lefde, och han länkte, då kan erinrade sig att hon ännu fanns bland de lefvandes antal: uBäst att det snart bleive slut med hennes plågor. Bå längt hade Beata fält det med den svage och rucklande sonen, ait ban i sitt hjertas djup önskade lifvet ur den qvivna han under så många år älskat och mot hvilken han rättvisligen icke hade något egeatiigen alt anmärka. Änötligen älerlick jpiunl san var så ylterst ömtålig att den siotighet innebar en absolut fara för hennes He Det första namn hon uttalade, sedan hon vaknat till medvetandet, var Allon, den första önskan hon gaf tillkänna var alt få fe honom. Ett ilbud gick genast till Birgersborg; men kongl. sekreteraren var ej hemma, han hade rest till Erikstorp, till madame Teverino som nyligen anländt dit. Med detta svar återkem budet, Man aktade sig likväl att gifva Gurli del häraf. Först den följande förmiddagen infann sig Allon, men då var Gurli försänkt i slummer och man fick ej väcka henne. Doktorn förklarade att han nu hoppades det bita, och sökte öfvertala Alon att dröja lill dess hon vaknade, på det hon skulle få se sin man; men Ållons tid medgaf ej något dröjsmål. Häån skulle återkomma mot atom n. Han kom likvälicke, och Gurli uttalade ej mera någon öngkan! att råka honom. i Då han några dagar derefter kom tillj Breddal hade febern förvärrats. Gurli varj likväl fullkomligt redig. Då man frägade henne om Allon fick komma in, böjde sz jakande på hufvudet. När Allon trädde in till sin hustru såg hon en lång stund tigande på honom, i det hon räckte ut handen. Hon förmådde ej besvara de frågor han framställde, dikterade af ett tillkonstladt deltagande.