Aftonbladet – 12 juni 1863, sida 2

STOCKHOLM den 12 Juni. De inför italienska parlamentet nyligen framlagda diplomatiska handlingar bestå af 29 noter och depe cher, till större delen rörande den romerska, polska och orientaliska frågan. Den italienska depeschen i afseende på den polska frägan hade, som bekant är, från ryska kabinettets sida blifvit besvarad icke blott på ett temligen snäft sätt och med en hänvisning på de till England och Frankrike afgifna svaren, utan ock med åtskilliga häntydningar påltaliens revolutionära tendenser. Detta utfall har nu af Italiens utrikesminister besvarats på ett bestämdt och värdigt sätt i en depesch, hvilken vi här i dess helhet meddela efter att förut ha ur samma dokumentsamling redogjort för det samtal, som vid den första depeschens aflemnande egde rum emellan Victor Emanuels minister i Petersburg Pepoli och furst Gortschakow. Den förre skrifver härom den 30 April till sin chef följande: Jag uttryckte till en början den förhoppning, att ryska regeringen ville ta i betraktande Italiens ställning, som gör, att detta konuogarike, som har sin grund inationalitetsprincipen, icke kan misskänna denna princip hos andra folk. Fursten afbröt mig, ägande att han respekterade denna känsla i förmodan att vi icke ville utbreda revolutionen ibland andra folk. Jag svarade honom, att italienska regeiingen aldrig hyst en sådan afsigt, men att Italien ej kan tiga eller förblifva likgiltigt då Europas offentliga mening uttalar sig för den polska nationaliteten och till. och med aftvingar de folk, som i Italien bekämpat och ännu bekämpa nationalitetsprincipen, ett erkännande af dess rätt, Fursten afbröt mig här ånyo, sägande, att jag i detta afseende begick ett misstag, enär hvarken Frankrike eller Österrike ställt sig på nationalitetsprincipens område. Jag svarade, att denna princip vore erkänd icke allenast af Italiens allmänna opinion utan ock af hela Europas, seom betraktade polska frågan ur samma synpunkt. I detta förhållande fann mitt yttrande sitt rättfärdigande, och jag hade ansett mig böra innan jag uppläste min regerings not, framställa bevekelsegrunderna för denna åtgärd. Jag uppläste derpå noten, hvilken turst Gortschakow fann vara aftattad i artiga ordalag, och förklarade sig vilja inhemta czarens befalloinger derom. Italienska utrikesministerns sednaste depesch är af följande lydelse: Turin den 22 Maj 1803. Herr minister! Grefve Stackelberg kom i går att för mig uppläsa och lemna en afskrift af den depesch. som furst Gortschakow till honom afsände den 1 Maj till svar på den som jag till er aflät den 23 April. Ryska ministern gaf mig dessutom ett officielt meddelande af de svar som ryska regeringen afgifvit till franska och engelska kabinetterna, och han hänvisar på dessa handlingar i afseende på de förklaringar, som han fått i uppdrag att gilva oss rörande det svar, som furst Gortschakow gilvit oss. Italien har, som furst Gortschakow riktigt anmärker, en lång och smärtsam erfarenhet af revolutioner. Det har i denna skola lärt att folkrörelser icke kunna dämpas annorlgnda än genom förstärkandet af den monarkiska principens moraliska auktoritet och derigenom att man fäster afseende på folkens behof och deras billiga anspråk. Italienska regeringen har, erinrande sig de vidsträckta reformer som kejsar Alexander II redan genomfört och vädjande till hans eget visa initiativ, ställt sig på den ståndpunkt, som anvisades af dess egen erfarenhet och dess politiska grundsatser äfveraom af akt ningen för Rysslands principer och intres: sen, hvilka på ett så riktigt sält blivit anförda af furst Gartschakow. Rysslands intressen kunna omöjligt kräfva, att Polen fortfar att för Europa vara en källa till allvarliga bekymmer, och det kan numera icke bland civiliserade nationer finnas någon väsendtlig meningsskiljaktighet rörande nödvändigheten af att i främsta rummet medelst moraliska band förena folken med deras styrelser. Konungens regering finner således med ledsnad, att furst Gortschakow anför kejserliga manifestet af den 31 Mars på ett sätt som om detta dokument i ryska regeringens ögon innpehölle alla vilkor för att lösa den fråga, som i detta ögonbliek sysselsätter Europa. Hans majestäts regerlag hyser iöfverensstämmelge med sina allierad? den äsigt, att för att sätta en gräns för Polens olyckor, det är nödvändigt, såsom jag redan haft den äran säga er i en not, att antaga ett system egnadt att upphäfva orsakerna till dessa olyckor. Jag ber er, herr minister att föra ert epråk i enlighet med dessa in struktioner. Visconti Venosta. Asså Sedan borgareståndet i går afton bi fallit aianamintslattate färgdag am latinläa