Aftonbladet – 10 juni 1863, sida 3

att vara, hoppas jag skall blifva lätt att bevisa då jag återkommer från England.4 Med detta löfte afreste Stefan. De, som mera än någon annan funno sig träffade af den förlorade processen, voro Beata och Grönlund. Den förra behöfde lång tid för att hemta sig och den sednare lurade endast på att kunna återknyta bekantskapen med madame Teverino, hvilken bekantskap den sluge presten under hennes sednaste vistande på Birgersborg inledt. Nu skulle han i henne få en bundeförvandt emot Gurli och ett honom värdigt bistånd i hans intriger. Evligt hans uträkning var Allon visserligen ännu en ganska förmögen karl; men då herr komministern fann att han omöjligt kunde komma i besittning af millioner, icke ens om Gurli dog, förlorade han allt intresse för sin fordna discipel och hans ränker riktades nu emot madame Teverino. Brefven från honom till Allon uteblefvo. Afven Beata iakttog tystoad, ty också hon uppgjorde planer för framtiden. Allon märkte hvarken att den förr så lifliga korrespondensen med ens upphört eller hvad som eljest tilldrog sig, så fullkomligt hängaf han sig åt nöjenag retelsemedel. Hans lif var ett enda rus, hvarutur han icke ens för ett ögonblick ville blifva tagen. Sin hustru undvek han så mycket som möjligt och var endast då i beröring med benne, när hon behöfdes såsom värdinna på hans tillställningar. Efter Stefans afresa hade Gurli blifvit något lugnare angående arfsaffären, men förskräcktes i det ställe då hon pu märkte huru Allon med alla krafter arbetatie på deras ruin. Hon sökte, ehuru förgäfves, att enom vänliga föreställningar bejda honom. ans svar blef sådant, att hon förlorade lusten förnya försöket. tJag kän ej hålla honom tillbaka, tänkte Gurli, och hvad jag ej förmår förhindra, återstår endast att jag underkastar mig.? Nära ett år törgick sålunda. Andra vintern närmade sig äfven sitt slut;