Aftonbladet – 10 juni 1863, sida 2

mans? Mitt förslag är derför: Du reser til Stockholm, dit din tjenst kallar dig, jag be. ger mig till England, der jag bosätter mig och lefver ett stilla och indraget lif. Du dis. ponerar fortfarande Birgersborg och dess af kastning, hvaraf jag endast förbehåller mig en liten del att lefva af. På detta sätt tror jag att vi hvar för sig blifva bäst belåtna; ty såsom denna sista sommar gått, kan och fär det icke mera fortfara. Allon stod som slagen af häpnad. Detta hade han ej väntat sig. Väl hade Grönlund qvällen förut sagt: Jag har oupphörligt fruktat att Beatas närvaro i ert hem skulle hafva till följd att Gurli flyttar ifrån dig och föreslår at ni letva skilda till säng och säte. Detta är dock en sak som du, min kära Allon, icke bör gå in på; ty dermed voro alla förhopp ningar för framtiden slut.4 Dessa Grönlunds ord hade Allon då besvarat med att Gurli fästade för mycket alseende vid opinionens röst att tillåta sig ett dylikt steg. Den scen som följde på Gurlis förklaring var lik dem han förr uppvaktat henne med. Förtviflan, ånger, anklagelser och skildrinsar af lidanden. Då Ailon förbrukat alla dessa anfallsvapen, utan att åstadkomma någon rubbning i hustruns beslut, förklarade han slutigen helt käckt att han icke gick in på att le skulle lefva skilda, att Gurli, ifall bon å ville hafva det, fick gå till konsistorinm, och som hon icke eg ie något hvarmed hon. unde göra sina påståenden om en dylik kilsmessa giltiga, måste hon stanna hos onom. En vecka derefier afreste också Gurli ned Alton från Birgersborg till Stockholm. Emellan dem var förhållandet, strax efer deras återkomst till hufvudstaden, något ättre. Beata bade vid deras afresa flyttat i en af Gurli uppbyggda och med så myo en prakt inredda villan,