Aftonbladet – 10 juni 1863, sida 2

— Under slutet af denna och början af nästföljande vecka komma examina att anställas i hufvudstadens folkskolor, och taga de sin början i: Katarina gsseskola, fredagen den 12, kl. 8 f. m.; flickskola, samma dag, kl. v, 10 f. m.. St Nicolai gosse och flickskolor, lördagen den 13, kl. 8 fi m. Maria gosseoch flickskola vid Hornskroken, måndagen den 15, kl. 10 f. m.; vid Timmermansgatan, samma dag, kl. 12 f. m. Adolf Fredriks gosseskola, måndagen den 15, kl. 8f. m.; flickskola, samma dag, kl. !y, 9 f. m. Kungsholmens flickskola, måndagen den 15, kl. 4 e. m. Ladugårdslandets fosseskola, tisdagen den 16, kl. 8 f. m.: flickskola, samma dag, kl. 10 f. m.; förberedande skola vid Sevedbåthsgatan, tisdagen den 416, kl. 12 f. m. Jakobs och Johannes gosseskola, onsdagen den 17, kl. 10 f. m.; flickskola, samma dag, kl. 10 f. m.; förberedande skola, samma dag, kl. 11 f.m. Klara gosseskola, torsdagen d. 18, kl. 9 f. m.; flickskola, samma dag, kl. 12 f. m. — Om den i Westerås förliden söndag gifna festligheten för hrr Bakunin och Herzen ger Westmanlands Läns Tidning följande närmare skildring: På enskild väg hade underrättelse hitkommit, att hrr Bakunin och Herzen skulle i söndags, jemte några svenska vänner, besöka vår stad. Denna undersättelse hade också. trots mulen och regndiger himmel, vid hamnen samlat en betydlig menniskomassa. Vagnar voro de celebre gästerna, åtföljda af auditör Blanche, lektor Enblom m. fl., till möte vid stranden, hvarifrån de af sina värdar beledsagades till Domkyrkan och derifrån till Berget, der eft improviserad middag väntade dem. Samlingen var så talrik, som utrymmet medgaf. Den största hjertlighet mötte I här främlingarne. Under middagen, der taffelmusik uppfördes af Westmanlands regementsmusik, föreslog en af värdarne, i ett särdeles lyckadt, af bifalisyttringar ofta afbrutet tal en skål för hrr Bakunin och Herzen. Härefter framsade hr Nybom nedanstående poem: Fill Mikael Bakunin, Westerås, 7 Juni 1863. Välkommen till oss och vår fädernejord, Du romareande, som frihetens ord, En flammande säd, kring dig sår! Vi älska dig alla; ty du är oss dyr, Du Guds missionär, du ryske martyr Som mot målet, offrande, går. Din väldiga tanke, ditt sista ord — Heter ljus och luft, är frihet och jord Åt det folk, som bland skuggor bor. Ja, egde du mer än ett lif, du det gaf, Och — dör du, du uppstår igen ur din graf, Ty du vet på hvilken du tror. Du tror, dyre kämpe, främst på din Gud Och sedan på folket, din korade brud, Din kärlek, ditt allt i Guds verld. Den ryska folkandens genius du är, Martyrens törnkrans, oböjd, du bär I bojor, bland bål och bland svärd. Vårt land, detta land, vårt fädernesland, Dess berg och dess dal, dess sjö och dess strand I Allt bjuder välkommen! åt dig; Och hör du vår sång och förstår du vår röst, Då vet du, här finns vid hvarenda mans bröst En asyl och ett hjerta för dig. Hr Bakunin höll hirefter ett hänförande före-. drag och omnämnde deruti det program för det : unga Rysslands verksamhet och sträfvanden, som han i Stockholm på Phoenix framlagt. Talarens ord följdes med liflig uppmärksamhet, l och då hanslutat, helsades han af väldiga hur-: rarop. Derefter föreslogs en skål för hr Blanche, som i ett gripande föredrag besvarade skålen. Hr Hersen talade för en folklig sammanslutning af den skandinaviska likasom af den slaviska folkstammen och tillönskade Finland rättigheten att vid valet följa eget tycke. Hr Bakunin tillrättavisade, under lifligt bifall, Tyskland för dess otillbörliga maktbegär och herrsklystnad öfver angränsande folk; önskade snart se den dag randas, då Tyskland, i dess särskilda staters förening, ville finna sin egen styrka. Hr Herzen föreslog nu en varm skål för Sverge och dess ädla folk. Hr Nybom föreslog derefter en skål för Polen, dess ridderliga nation och denna ungdom, hvilken går till striden som mot en helig pligt, till döden som till en glad fest. Hr Nybom påminde om denna kabinetternas diplomati, som synes ha ett tomrum just på det ställe, der man plägar söka och finna hjertat; man såg nog att denna diplomati snart vore en anakronism och måste ersättas af folkens diplomati, ärlig, öppen, förbrödrande. Hr N. tyckte sig höra de förebådande ljuden af denna diplomatis verksamhet i de dofva klämtslagen af denna Kolokol, som kallar folken till en verldsdom, själaringningen öfver obotfärdiga czarer, ottesångsringningen till de förslafvade folkens stora påING De starkaste hurrarop ledsagade denna skål. Tiden var nu snart inne för ångbåtens afgång, och de ryska gästerna med deras svenska vänner beledsagades åter ned till hamnen, der de under folkma sans hurrarop gingo ombord. — Man läser i Malmö Nya Allehanda för den 6 dennes: Den polska expeditionen, bestående af 106 man, afgick i tordags kl. 6 på morgonen härifrån med danska ångfartyget Fulton, föratt i Sundet eller på Köpenhamns redd gå ombord på ett annat ångfartyg, hvars destinationsort var obekant. Vid affärden hade en stor mängd folk strömmat ned till hamnen för att säga främlingarne det sista farväl. Lifliga hurrarop ljödo både frän skeppsbron och fartyget. Så länge man kunde skönja den lilla ångbåten, som till okända öden boiförde främlingarne, af hvilka många under: sitt ofrivilliga tvenne månaders vistande härstädes förvärfvat sig vänner, hvilka länge skola minnas dem, svängde polackarne sina röda mössor till den sista afskedshelsninsen. Af expeditionens medlemmar qvarblefvo värstädes fem, bland hvilka hr Stefan Poles, som imder sednare tiden varit utsatt för mycket obeag, hvaremot tvenne personer härifrån staden lutit sig till expeditionen och medföljde denamma, Il j J I Ss I k ( ( jorde också det största våld på sig för attn ölja hvad hon erfor. S g 0 SAÅr det nå; ot vidare du har att säga mig?? ar hennes enda svar. MT oe mm a