Aftonbladet – 9 juni 1863, sida 3

ögonblick egde; men Grönlund hade ej sett) ronom vinna en enda sedan Beata slog sig ned uti sonens hem. Kände komministern Gurli rätt, skulle Allon ej heller komma ängre. Dessa olika åsigter gjorde att Beata och Grönlund ej voro rätt en e. Grönlund, som nu mera än någonsin misströstade om att Allon skulle komma i besittning af Falkensternska förmögenheten, beredde sig att draga all möjlig fördel af det närvarande, förutseende att framtiden icke hade något vinstgifvande att erbjuda emedan Allon snart skulle epela bort hvad han hade att disponera öfver och sedan af Gurli ej erhålla något vidare. Nej, tänkte Grönlund, hade jag fått vara i fred skulle det gått annorlunda. Jag hade då genom Allons svartsjuka på Stefan lyckats drifva Gurli till att af stolthet och för att bevisa sin oskuld kasta åt mannen all den rikedom hon aktar så ringa. Nu är hela aflären bortskämd. Det återstår endast att smida medan jernet är varmt och draga möjligaste största vinst deraf. När resurserna äro uttömda utaf den fånige sonen, som understödes i sitt slöseri af den ännu fånigare modren, då må de båda eköta sig sjelfva bäst de behaga. Grönlund resonerade ganska riktigt vis å vis Gurli. Under vanliga förhållanden hade Allon ganska lätt genom anfall på hennes stolthet kunnat förmå henne att förstöra det dokument som skilde mannen från rikedomen, — något Allon nu deremot aldrig skulle kunna förmå henhe till sedan Beata, trots. ötverenskommelsen, vistades i deras hus. Under den närvarande ställniogen skulle ingenting, hvarken list eller grymhet, kunna tvinga Gurli att röra en enda skilling af en förmögenhet hon icke betraktade såsom sin. Men återvändom till Gurli. Hon märkte ganska snart att de unga spelarnes förtjusning förvandlats till en tvungen artighet, och hon kände att hon pu var omgifven endast af menniskor, som med mer