Aftonbladet – 9 juni 1863, sida 2

Allon vecklade upp papperet och läste: Min ädla fru! Enligt er bestämda vilja skyndar jag att underrätta om min lyckliga ankomst till London. Jag har visserligen icke något af vigt att meddela, men hyser verkligen det hoppet att kunna lyckas i det uppdrag ni gifvit mig. tJag bibehåller likväl en afgjord obenägenhet för att blifva den, genom hvars bemedling min aflidne herres egendom öfvergår i någon annans hand än er. Dock, jag hear gjort en helig ed få att af alla krafter arbeta för att den må komma i rätta händer och jag skall hålla mitt ord. Har en oförrätt blifvit begången af er styffader, som ni vill godtgöra, bör ej någon vara villigare att biträda er än den som tjent honom troget. Min fruktan är likväl, att den gärd ni skänker åt det rätta, kommer att kosta er egen husliga lycka. Svårligen skall er mans anförvandter finna det i sin smak att ni så fullkomligt gäckar deras beräkniogar, isynnerhet om man tänker tillbaka på alla de lidanden dessa beräkniogar kostat er och ännu en annan. 4Huru man än resonnerar har ni likväl laga rätt till förmögenheten om äfven en annan bort ega den. Frt förfarande är eåledes skrupulöst noggrant. de en redogörelse öfver affärernas ställning och brefvet slutade sålunda: Jag har, såsom ni anbefallde mig, skrifvit till häradshöfdingen: Han bör bekomma mitt bref samtidigt med detta. Nästa gång skall jag mera bestämdt kunna säga er huru sakerna stå. Jag har lå talat vid advokaten. Jag hoppas likväl tt ni innan dess med några rader gläder Eder trogne och tillgifne tjenare Walter Ya:es. Nedsjunken i en fåtölj lät Gurli mannen isa brefvet ända till slut. Hon tänkte ej å dess innehåll, utan på huru det var möjgt att deraf göra några sgutsateer, som li