Aftonbladet – 9 juni 1863, sida 2

ene utb UC tj falgtSscuan VUNRIv SE ning. Hos ständerna föreligger till afgörande ekonomiutskottets betänkande om utvidgad handelsoch näringsfrihet. Detta betänkande utvecklar på etti allmänhet ganska förtjenstfullt sätt den oinskränkta näringsfrihetens företräden. Nyttan och lämpligheten af hittills gällande vilkor för och inskränkningar i rättigheten att idka handel, han: trerk eller fabrik gendrifvas med enkelhet och klarbet. Man känner sig tillfredsställd öfver en tankegång, som logiskt leder till obetingadt erkännande af den naturligaste af alla menskliga rättigheter, den att med arbete sig ärligen försörja, utan några af samhället i förväg lagda hinder. Efter en ganska utförlig motivering i denna riktning förväntar man sig ett dermed öfverensstämmande förslag, hvari hela näringslagstiftningen inskränkes till några få, af samhällets omsorg för lif, helsa och egendom betingade undantag från obegränsad näringsfrihet. I denna förväntan fioner man sig dock sviken af de icke mindre än 17 punkter, i hvilka slutligen grunderna för den nya näringslagstiftningen, sådan ekonomiutskottet tänkt sig densamma, blifvit uppställda. Burskapet, mästerskapet, kunskapsbevisen eller allt det väsendtliga, som hittills skolat grundlägga rättigheten att utöfva en näring och utgöra föremål för auktoriteternas pröfning, äro eftergifna; men deremot har man bibehållit det blott formella, eller krafvet på an sökningar och tillståndsbevis. Och tikväl består näringsfrihetens väsende just deri, att rättigheten att ärligt arbeta icke behöfver sökas, icke kan eller får göras beroende al någon myndighets tillstånd. Det är icke tyngden eller öfvermåltöt af de kunskaps prof, hvilka gällande näringslagstiftning fordrar, utan sjelfva förmynderskapet öfver medborgarens arbetsfrihet, gom hämmar och förtrycker näringsverksamheten eeh den per sonliga friheten samt genom en konstlad och onaturlig lagstiftning skapar förbrytelser af i sig sjelfva obrottsliga handlingar. Från stadganden om ansökningar och tillståndsbevis äro bönhasjagter, åtal och straffpåföljder fortfarande oskiljaktiga. Ur ingen praktisk synpunkt kunra dylika stadganden af samhällets väl anses betingade. Denna fråga har under sednare tider blifvit så mångsidigt behandlad och utredd, att något tvifvel derom knappast är möjligt. Utskottet har heller icke gifvit något enda skäl för bibehållande af de ändamålslösa och förhatliga ingreppen i individens näringsfrihet. Bortfalla åter, som sig bör, de före. lagna föreskrifterna om ansökningar och tillstånds3bevis och uttalas i stället den rena grund satsen, all det ärliga arbetet är fritt och allas rätt, så återstår för denna hittills så invecklade lagstiftniog endast att uppräkna de få undantag, hvilka säkerheten till lif, helsa och egendom kräfver samt att reglementera för dessa undantag. Angeläget är att härvid icke u,pställa andra undantag än dem, som af sjeltva näringarnes äfventyrliga beskaffenhet nödvändigt påkallas; ty hvarje derutöfver sträckt inskräokning, ehvad den gäller sjelfva yr: kena eller vissa klasser afiandets inbyggare, blir en kränkning af friheten och således lika förkastlig till sin princip som menlig till sina följder. Såsom sådana förkastliga inskränkningar må anmärkas de efutskottet för vissa tjenstemannaklasser och deras hu-. strur föreslagna förbud att idka handel. Kadast de fattigaste och sämst aflönade träf-: as af detta förbud, under det just dessa nest äro i behof af biförtjenster. De högre och bättre aflönade underkusta sig icke för-j kelser och mödor, som utöfvandet af en väringsrörelse kräfver. Hvilken tjensteman om helst, äfven den högsta, är oförhindrad , tt drifva jordoch bergsbruk, mjöloch; ågqvarosrörelee m. m. Hvarföre då upp1: