Aftonbladet – 9 juni 1863, sida 2

Gurli gick fram till honom. Något liknande medlidande rörde sig i hennes bröst och hon tänkte: Allons mor utan hjerta och förstånd skulle verkligen med sina infamier kunna göra honom galen.4 Högt yttrade hon: Allon, jag ekall visa dig det enskilda testamentet af min styffader, ehuru deticke är mig medgifvet, och du skall deraf finna att jag handlat endast i öfverensstämmelse dermed. För öfrigt, gifse det väl något i mitt uppförande som berättigar dig till de tvifvel och misstankar du haft? Ditt förnuft måste svara nej. Skärskåda våra förhållanden sjelf, och döm efter egen erfareohet och icke efter ingifvelser af dem som hafva intresse uli att sprida split och tvedrägt oss emellan. Du skall då äfven finna att du utan all orsak förgiftat vårt lif. Allon åhörde Gurli utan att afbryta henne; då hon tystnat, yttrade han: Hvarför, om det icke fanns något tycke för Stefan å din sida. denna omtanke att åt honom bevara den Falkensterneka förmögenheten? At honom! utropade Gurli förvånad. Vill du bestrida äfven detta? Nå väl, förklara då innehållet af detta bref som du haft den oförsigtigbeten att tappa. Han räckte Gurli ett bret trån Walter, detsamma Lotta tagit ur chiffoniern. Gurli kände all sin ejelfbeherrskning nära att öfvergifva sig då hon fann brefvet i man1ens hand. Hon visste att hon ej tappat let. Huru hade det då kommit i Allons go? Det fanns således någon som revideade i hennes papper. Hon blef likväl snart herre öfver sin röelse, och utan att göra Allon någon fråga ingående åtkomsten deraf, sade hon: Hvad är det i detta bref du vill hafva örklariog öfver? Hela innehållet. Önskar du kanske att ag läser det högt för dig?