Aftonbladet – 9 juni 1863, sida 2

klassisk bildning verkligen rum, borde väl den tyska litteraturen i detta hänseende intaga det främste rummet. Att så ej är förhållandet är Hogsamt kändt. Förhållandet är att det franska språket tidigt erhållit en helt annan prägel än det tyska, och det är derna språkets och folkets egen genius samt Frankrikes egen inhemska klassiska litteratur som! i första rummet uppammat denna klara och rena stil som så fördelaktigt utmärker fran ska författare. Detta är så väl kända saker, att man ej borde behöft ånyo upprepa dem, men då en af reservanterna ånyo tillgripit detta gamla argument, och det är all anledning alt antaga att det under debatten i stånden ej skall försmås af åtskilliga talare, ha vi ej ansett det otjenligt att erinra härom. Huru föröfrigt, trots detvångslagar hvarmed man i den nuvarande skolstadgan omgifvit latinläsningen, praxis det oaktadt redan gestaltat sig derhän, att ett allt färre antal sysselsätter sig med klassiska studier, synes deral, för att endast anföra ett exempel, att vid den studentexamen, som förliden Januari hölls i Upsala, af 112 endast 34 togo examen med latin. Dessa siffror äro vältaliga. Ha vi anledning att anse utskottets förslag i denna punkt riktigt och godt, är detsamma dock ej förhållandet med en annan dermed nära sammanhängande, hvari utskottet afstyrker grefve H. Wachtmeisters motion, att grekiskan må upphöra att vara ett obligatoriskt läroämne. Det kan visserligen ej nekas, att utskottets motiver ha ett skenbart skäl för sig, då utskottet befarar att genom denna valfrihet en rubbning i läseschemat skulle uppstå; men på det stadium af sin utveckling till hvilken lärjun; en vid inträdet i O8:e klassen hunnit, bör det ej blifva svårt att bereda honom en lämplig sysselsättning, medan hans kamrater läsa grekiska, och saken har i sig sjelf så mycket skäl och bill:ghet för sig, att om äfven några små olägenheter skulle deraf uppstå, de ej kunna anses så vigtiga att de böra föranleda ett förkastande af motionen. En annan vigtig fråga, som utskottet haft atifjbehandla, är den om disciplinen inom läroverken. Väl bekanta tilldragelser vid en och annan af våra offentliga skolor ha under de sednaste åren fästat den allmänna uppmärksamheten härpå, och den allmänna öfvertygelse har uttalat sig, att en genomgripande reform häruti är af behofvet högt påkallad. Man har ej bestridt, att en lärare skall ega medel i sin hand att tillrättavisa en ohörsam och okynnig lärjunge, men man har tillika kommit till den af erfarenheten bekräftade åsigten, att detta mycket väl låter förena sig med ett ovilkorligt förbud för läraren att utdela extrajudiciel kroppsaga. Man har ansett att det system, som i detta hänseende följes i Nya elemen tarskolan härstädes, uppfyller alla de fordringar man gör på ett disciplinarsystem som ger rättvisa åt båda hållen och befordrar en god anda inom skolan. Detta består, som bekant, deruti att eleverna för hvarje straftvärd törseelse erhålla en s. k. anmärkning i en bok som de äro skyldiga attuppvisa för sina föräldrar och målsmän, och först sedan det visat sig att de ej genom dessa ambitionsstraff låta rätta sig, nedfilyttas i en särskild afdelning inom skolan, der de kunna erhålla kroppslig bestraffning. Detta system har i nämnde skola haft så goda följder, att det endast högst sällan förekommer att någon nedflyttning i strykklass behöfver ske. Vi tro således attständerna, i stället för att enligt utskottets förslag endast vidtaga den halfmesyren att förbjuda kroppsagas utdelande inom 6:e och 7:e klasserna, böra helt och hållet, i alla skolans klasser och utan nå.ot undantag, förbjuda kroppsbestraffning, vare sig af hvilket slag som helst, annat än efter formlig nedflyttning i en dylik särskild afdelning af skolan. Borttagandet af den frestelse till förifran som ligger i en dylik godtycklig makt är en fjenst mot läraren ej mindre än mot. läroverket. Lika htet finna vi utskottet hafva haft grundad anledning att afstyrka motionerna om logikens och psykologiens samt hebreiskans och dogmatikens förläggande från elementarläroverken till universitetet. Under den irängsel af läroämnen som nu eger rum i skolorna hade, synes det oss, hvarje tillfälle som erbjudit sig att minska deras antal bort begagnas, och dessa ämnen äro tvifvelsutan, såsom mera tillhörande fackstu diernas än den allmänna skolbildningens område, de som i första rummet böra komma i fråga att utrangeras. Denna åtgärd har äfven, hvad de båda första ämnena beträffar, redan blifvit med fördel vidtagen i Danmark och till och med vid åtskilliga af Tysklands gymnasier. Att utskortet afstyrkt förslaget om höjanI det af terminsafgiften bör man hålla det räkning för. Ett af de största och vackraste drag som utmärkt de svenska offentliga skolorna är just act d2 stått öppna för alla utan undantag och åtskilnad, för den fattige torparens son, ej mindre än för den rike j magnatens. Staten och landet har farit väl at denna frihet från all åtskilnad till personer. Att viunder gångna tider ej helt och hållet stelnat i skarpt afsöndrade klasser, ha vi utan tvifvel till stor del våra skolor att tacka för. Det är här som ståndscirkulationen biifvit praktiskt tillämpad långt ionan namnet ännu tanns till. Att genom en census nu upplraga ett streck emellan fattiga och rika skolgossar och slutligen från läroverken helt och hållet utestänga de förra, såsom i åtskilliga andra länder skett, vore att förstöra någonting af det bästa vi ega. En skolafvift fiones visserligen nu redan stadgad, nen den är så låg, att de föräldrar äro vÖgst få som ej kunna komma ut dermed. vad föröfrigt utskottet tillstyrkt om en slverstyrelse för elementarläroverken, om ett naximum för antalet af lärjungar, som hvarje TH mr m:mAaE rst