Aftonbladet – 6 juni 1863, sida 3

resa utan att först hafva godtgjort det onda hon möjligen genom sin obetänksamhet varit orsak till. Amy förklarade derföre att hon blott och bart på skämt låtit förstå alt ett möte egt rum emellan Gurli och Stefan. Hon, Amy, visste bättre än någon att allt hvad hon sagt i det fallet var fullkomligt stridande mot sanningen. Nu, då hon lemnade det ställe der hon åt njutit få mycken gästfrihet, vilte hon icke arlemna frön till ovänskap makarne emelan, utan hon föredrog att erkänna det hon hendlat af öfverlagd elskhet för att skada Gurli och uppväcka tvedrögt emelian henne och mannen. Allon åhörde Amy med en känsla af såradt högmod vid tanken att denna främmande qvinna ansåg sig behöfva rättfärdiga hans hustru inför honom. Hans fåfänga led derjemie af att Amy icke en enda gång häntydde på att hennes uppförande varit dikteradt af svartsjuka på Gurli, för att denna var nog lycklig ega honom till man. Hvad grund hade väl hennes elakhet baft? frågade Allon sig sjelf. Var det något som hade afseende på Stefan, tå bevisade det ju att ett ömt ltörhållande fanns emellan hans hustru och Stefan. Amy, sor noga gaf akt på Allons ansigte under det hon talade, läste dervid en obelåtenhet hon icke väntat att få se der. Vanan att umgås med männerna och att lära känna dem från den. minst fördelaktiga sidan hade gifvit Amy denna skarpsynthet, som qvinnor äfven uton något egentligt ör verlägset förstånd förvärfva. Hon slöt ganska riktigt till hvad som föregick i Allons oroliga bjerna. Nu då bon var förvissad om att Stefan icke älskade Gurli, nu hade hon ej något intresse af att skada denna scdnare. Hon ansåg derför klokast att afsluta hvad hon sagt med en fras som kunde tydas huru man behagade, och just derför tillfredsställa Al lons fåfänga. Efter denna för mig förödmjukande för