Aftonbladet – 6 juni 1863, sida 2

Hennes nåd enkefru von Stral4, anmälde betjenten för Gurli. Ni reser Amy, sade Stefan, sedan ni gjort så mycket ondt att det ej kan repareras. Det är ni som är orsaken att min kusing svärmor inträder under detta tak. Nu först aflägsnar ni er då ni vet er qvarlemna Gurlis bittraste fienderi hennes makt. Ni har i elakhet gått längre än som kan förlåtas.4 Stefan förde Amy till en af sofforna; sjelf hade han för afsigt att begifva siginispelrummet; men stannade för att se huru Gurli kulle helsa sin svärmor. På betjentens anmälan hade hon svarat: Underrätta kuoglig sekreteraren.4 Derpå förflöto några sekunder, hvarefter Gurli kom ut i salongen. Hon gick fram till Mathilda. Vill faster följa mig och taga emot Allons mor, frågade hon. ?Beata, utropade Mathilda och tycktes färdig att vilja svimna af bestörtning, men hemtade sig och följde Gurli i det stället. Då de kommo till dörren som förde ut i salen, höjde Gurli sitt vackra hufvud och såg på Stefan. En stund derefter inträdde Beata till allas förvåniog, som hade hört glunkas om att förhållandet emellan sonhustru och svärmor icke var så alldeles godt, stödd på Gurlis arm. Beata utgjöt sig i de mest patetiska deklamationer. Hon hade gråtit då hon fick se Gurli och bedt henne att de gamla missförhållandena skulle vara glömda och att Gurli icke måtte misstycka att hon nu på sin sons uttryckliga inbjudning infann sig på Birgersborg, ehuru Gurli förbjudit henne att komma: dit. Kall och stum, med ådrorna svällande af harm, hade Gurli åhört all denna svada; men då Beata vid slutet deraf ville omtamna sin sons älskade hustru4, drog Gurli sig något åt sidan och bjöd henne armen med de orden: Låt mig föra faster in i salongen.4