ligt som möjligt. Måhända, om du räti granskade ditt inre och dina handlingar. skulle du hos dig sjelf finna de fel som framkallat det onda. Otåligheten och ofördragsamheten ropade högt: Må vara, men jeg är ej född för förtryck. har ej förtjent och vill ej underkasta mig det. Du är en dålig kristen, återljödo tant Catharinas ord, och Gurli stödde helt nedslagen hufvudet i handen. Hon hade velat zifva år af sitt lif för att ega Elisabeth vid sin sida, som wed sitt klara om ock stundom kalla förstånd kunnat visa henne den väg hon borde gå för att såsom en klok qvinna finha det rätta. En suck flög ofrivilligt öfver hennes läppar vid den tanken att hon alltid och vid alla lifvets kritiska fö: hållanden stålt utan ett hjerta, till hvilket hon kunde fly för att hemta trö-t och mod. Det ser ut som regnet icke ville upphöra ens vid solens nedgång?, yttrade Stefan och inträdde i kabinettet. Han gick fram och satte eig på stolen midt emot Gurli, som dervid gjorde en rörelse för alt stiga upp. Blif stilla, Gurli, jag har något att säga dig; . sade Stefan och böll henne qvar. SDin rädsla att samtala med mig skall ovilkorligen väcka mera misstankar än om du helt !ugnt stannar på din plats. — Det måste ändå en gång ske att du och jag förklara 088.4 Stefan hade fattat Gurlis hand då han hejdade henne från att gå; vär kon åter ntagit sin plats släppte han den och stöd-. jande pannan emot fönsterposten återtog han tan alt se på henne: Det är besynnerligt att något så vanvet-. igt kunnat uppstå i menniskors bjernor som len fantasi, hvilken fattat tvenne personer I vär, nemligen att du och jag skulle för varandra hysa några ömmare intressen. — 5å långt jeg ken mionas tillbaka, hafva vi