Aftonbladet – 6 juni 1863, sida 2

henne åtskilliga nyheter ur de sednast an. lända tidningarne. Gurli hade, sedan sällskapet fått syssel. sättning, dragit sig tillbaka in i ettlitet kabinett som låg vid sidan af förmaket. Fönstret på detta rum låg åt terrassen. Hon öppnade det och satt der helt och hållet dold i den djupa fönstersmy en af detungs sidengardinerna. Gurli tyckte att hon på detta dygn, som förgått, genomlefvat så mycket att hvarken tid eller omständig!.eter skulle kunna utplåna minnet deraf. I en uppretad sinnesstämving hade hon rest till tant Catharina. Det hade då förefallit henne som om månader behöfis för att förmå henne återvända till sitt hem, och nu, efter några få timmars förlopp, satt hon åter der. Var det en handling af inkonseqvens i Gurlis karakter? — Nej, känslan af oförrätten var i detta nu lika djup som då hon reste bort; men det var en annan röst som ljöd tillika inom Gurli och det var ett eko al tant Catharinas ord. Gurli tyckte att det förefcll henne som om hon stod på en emal spång lagd öfver ett bråddjup och att hon stannat, sedan hon gått några steg, förskräckt vid tanken att kunna förlora jemnvigten. Hon visste icke huru eller på hvad sätt hon skulle kunna hålla den eller komma öfver det djup som gapade under hennes fötter. Oböjligheten i hennes sione tillhviskade henne: Hvarför anstränga dig att balancera din bana fram vid sidan af en man som aldrig skall upphöra att förolämpa dig, som ej fatter din karakters renhet, eller värdet af din tillgifvenhet, som inför dig sjelf och andra nedsölar båda. Den af tant Catharina uppväckta pligt känslan hviskade: 4Eger du så liten verklig sinnesstyrka att du redan förlorat modet. Ligger det då icke någon njutning i att med upprätt: hufvud bära sitt öde, att söka göra det så dräg