Aftonbladet – 4 juni 1863, sida 3

——— Åhs rum för något som liknar mildhet och försonlighet. Ännu för tvenne dagar sedan, fortfor hon i tankarne, stödjande hufvudet i händerna, var det annorlunda, då jag gick från mammas graf, då hoppades jag att kunna fly till Gud och uf Kristus lära de dygder jag så gerna ville ega, men saknar, men nu, — nu — förefaller det mig omöjligt.t Gurli tryckte ansigtet hårdare ned i händerna. Hon gret icke, men hon kände sig mycket olycklig. Efter en stund öppnades dörren ånyo och tant Catharina stack in hufvudet sägande: Maten är på bordet, kom ut och ät.t Gurli strök med händerna öfver sina oregerliga lockar och trädde derefter ut i salen. Allon stod der före henne mörk i hågen. Tant Catharina talade om årsväxten, om sina höns och kalkoner, hon hade sä mycket att förtälja om sin trädgård, att middagen förgick under gummans prat. När man stigit upp från bordet, gaf Allon befallning, om förspänning hvarefter han nalkades Gurli fast besluten att, om han än i tant Catharinas närvaro skulle ställa till en scen, tvinga Gurli återvända med honom. äDu följer väl med hem? sade han. Orden kunde tagas som en fråga, men tonen gaf dem prägeln af en befallning. Tant Catharina såg att Gurli skiftade färg: Såväl hon som Allono vor, beredda på ett nej, men de bedrogo sig. Gurli svarade: Ja, jag följer med.4 En half timma sednare rullade Gurlis kup bort från Helenelund, inneslutande hustru och man. De suto tillbakalutade. i hvar sitt hörn af vagnen. För deras minne framstöd den