Aftonbladet – 4 juni 1863, sida 2

En timma fortfor Stefan att spela; men då löjtnant D— kom in, försäkrade Stefan att han icke ville fortsätta längre utan D— intog hans plats. Stefan gick ifrån dem och tog vägen upp till stora byggningen; hvisslande en modern melodi, inträdde han i salen der betjeningen höll på att duka middagsbordet. Ar konglig sekreteraren på sina rum?4 frågade Stefan. Nej, ban har rest bort, svarade beijenten, och är icke att vänta hem till middagen. Har mamsell Teverino synts till?4 åter. tog Stefan: . Nej, blef svaret. Å —— Under tiden hade Allon låtit köra sig till Helenelund. Det bar af så alt qvistarne stodo om hästhofvarne och ändå fick kusken ständiga påminnelser att skynda på färden. Allon ville komma fort fram, ville träffa Gurli, ville — ja han visste icke sjelf hvad han ville eller hvad han ämnade företaga, han viste blott att han snart, snart ville komma till Helenelund. t För tvenne dagar sedan hade ban färdats samma väg; men i hvilken annan sinnesstämning. Huru lycklig hade han ej då känt sig. Med hästarne löddriga och skälfvande i hvarje muskel, stannade Allons åkdon på gården vid Helenelund och i nästa sekund hade han sprungit ur detsamma. En piga kom nigande emot honom. Ar min fru här? frågade han. Ja, Gud bevars, visst är hennes nåd det, Hon är inne i förmaket; men frun sjelf har gått ned i mjölkkammaren. Jag skall säga till att konglig sektern är -här.