Aftonbladet – 1 juni 1863, sida 3

IEC OMS UED CM MA PUBV GE VULMA Mt kongl. maktens på lag och författning hvilande omfång? och med allt alvar uppträda mot reoresentantkammarens försök att begagna sin förfaltningsenliga rätt att deltaga 1 lagstiftningen såsom medel att inskränka de kongl. beslutens författningsenliga frihet. Ett sådant försök visar sig ock i kammarens förklaring, att den afböjer all medverken med min regerings nuvarande politik och önskar en förändring af ministrar och regeringssystem. Det är att bana väg åt representantkammarens envälde. Jag tillbakavisar fördenskull kammarens begäran. Mina ministrar ega mitt förtroende, deras offentliga handlingar hafva skett med mitt bifall, och jag tackar dem för att de låtit sig vara angeläget att träda emot kammarens författningsvidriga sträfvanden till maktförökning4. På grund af allt detta anser konungen det vara nödvändigt att sluta kammarens session. Svarsskrifvelsen slutar med följande ord: Afven jag söker, lika som mina förfäder, min regerings glans, makt och säkerhet i det ömsesidiga förtroendets och trohetens band mellan furste och folk. Med Guds hjelp skall det lyckas mig omintetgöra de straffvärda försöken att lörsvaga detta band. I mitt kjerta är förtroendet till preussiska folkets hängifvenhet för sitt konungahus alltför fast för att läta rubba sig af representantkammarens adress.4 Sedan hr v. Bismarck i kammarens förmidd2agsmöte den 27 uppläst denna skrifvelse, tillkännagaf inrikesministern att sessionen skulle slutas kl. 2. På den faststälda timman samlades landtdagens medlem: mar. Hr v. Bismarck uppläste ett kungligt butiskap, som förklarade sessionen slutad på grund af kammarens oförsvarliga hållning, samt tillfogade att regeringen förbehäller sig att sjelf bestämma huru de oafgjorda finanslagarne skola bringas till stånd. Kammaren åtskildes, sedan presidenten Grabow högtidligt uttalat sin tillförsigt, alt Preussens folk i den nu häftigt uppflammade författningsstriden skall troget samla sig kring sin besvurna författning och sina representanter, samt mot allt olagligt oktrojerande skydda och helighbålla palladiet för sina rättigheter?. Konungen lider fortfarande af en mnjursjukdom. Läkerne hafva rekommenderat honom att besöka Karlsbad. POLEN. Ryska Invaliden? innehåller hvarje dag talrika segerbulletiner från alla delar af krigsteatern; ensamt från guvernementet Mohilew meddelas rapporter om icke mindre än sju blodiga träffningar med talrika insurgentskaror. Alven poiska segerbulletiner föreligga; en af dem omtalar en vid Machnowka vunnen betydlig strid. , Dessa rapporter gifva ingen klar föreställning om de krigförande parternas ställning och chancer; mena de intyga att blodsutgjutelsen fortgår i större skala än någonsin förut. I KongressPolen hafva ryska vapnen dock otvifvelaktigt vunnit alltmer öfverhand, och situationen ölfverhufvud synes vara sådan, ait Polens vänner ej utan otålighet och ängslan kunna bida resultatet af de tröga diplomatiska underhandlingarne, som skola tjena till intet, såvidt de icke leda till ett aktivt understöd af polska folkets befrielseförsök. Ryska regeringen har tillkäonagifvit att bönderna i Wolhynien, Podolien och Ukraine erhålla till skänks ej blow de jordlotter de hitintills odlat, utan ock samtliga herregods, tillhöriga den upproriska adeln. I distrikterna Wilasilhow och Zytomir har det lyckats de ryska guvernörerna och militärbefälhafvarne att genom dessa löften vinna allmogen, som der börjat ett bondekrig mot de öfriga folkklasserna. Czas försäkrar att försöket i alla öfriga distrikter misslyckats. I Wolhynien stå 15,000man, till stor del bönder, slagfärdiga mot ryssarne. Sedan vårarbetena sluiat, kommer detta antal att flerdubblas. I . Officella tidningen har meddelat ett dekret, hvarigenom grefve Sciopis utnämndes till president i s:naten. Vicepresidenter äro Arese, Ferri ,ni, Pasalmi och Ridolfi. Representantkammaren hade den 26 Maj utvalt regeringskandidaten, f d. justitieministern Cassinis, till sin president. Italia framhåller det gynsamma intryck, som framkallats af konungens trontal vid parlamentets öppnande. De ställen uti trontalet; som. företrädesvis slagit an på allmänna opinionen, äro yttrandena om att konungen skall hos Europas makter understödja frihetens och nationalitetens grundsatser (hvaruti man vill se en avspelning på Polen), samt om Italiens uppträdande i förening med Frankrike, för alt påskynda utrotandet af banditväsendet i de södra provinserna. Man hade visserligen önskat höra något mera om Polen samt något bestämdare om förhoppningarne för itallenska enhetens fullbordande, men man var dock tacksam för hvad som erhölls. Den förestående utvämningen af Ricasoli till ministerpresident gör ett gudt intryck. Deremot är man missbelåten med att konungen ej företagit den tillämnade resan till Abruzzerna, sedan man fått kännedom om orsaken till dess inställande. Det har nem ligen blifvit föregifvet att konungens närvaro i Abruzzerne, under det påfven uppehåller sig i Ceprano, vid neapolitanska gränsen, skulle kunna anses såsom en utmaning mot den helige fadren. Garibaldi väntas enart till fasta landet, för att värda sin helsa. Uti ett bref från Turin berättas att konung Victor Emanuel öppet uttalat sin öfvertygelse om att han före detta års slut skall hälla sitt intåg uti Rom. Konungen skall redan hafva för krigsministern betecknat de regementen som han ämnar använda såsom blifvande garnison i Rom. Ehuru otrolig denna underrättelse låter, försäkrar dock brefskrifvaren att den är fullt tillförlitlig. Kejsar Napoleon skall nu vara ytterst vänligt stämd mot Italien och har skrifvit ott href tll karnnoen äöfverfvildt af vännn —P1A OO 4 PM PM AN AR RR OR FA vd AR VS DM f AA AMA RR AM md oll Mode lla le i orkadeo MA em DAM mMÄPUC AAA BMA OR — AO Rn jet mh vh mh oh FM DD net pt tg Yan bt FR Yr VR RR IP KA, Ar DG BA