Aftonbladet – 1 juni 1863, sida 3

lat sina åäsigter om att bäjerska dynastiens anspråk ej skola lägga hinder i vägen för den blifvande konungen. Sedermera lära de hafva efterkommit det anspråk, som tronkandidatens fader, prins Christian, uppställde, nemligen att de skulle tillförsäkra prins Wilhelm ett lifstidsunderhåll af 12,000 st. Men derefter har en knut kommit på underhandlingens tråd. Grekerna vilja icke gå in på det der lifstidsunderhållet. De anse det vittna om alltför stort misstroende å prins Christians sida att han uppställer ett sådant vilkor. De tycka ej om att han sjelf förutsätter det de skola afskeda den De konungen liksom de afskedat den gamle. rkandet på penningarne är sårande både för den unge prinsen och för det folk han skall regera, det är på sätt och vis attspekulera på hans förjagande eller tronafsägelse. Med hvilka ögon skall väl grekiska folket se en konung som kommer till det med eå liten förtröstan på sin egen framtid och så föga lit till sig sjelf att hen på förhand ackorderat om sin pension! Dagbladet, som gör dessa betraktelser, yrkar att prins Christian nu ej längre må göra något småaktigt krångel, utan antaga kronan för sin sons räkning. Enligt Feedrelandet skall också saken ha blifvit afgjord under det i tisdags hållna statsrådsmöte, så aut prins Wilhelm nu mottager den grekiska tronen för sig och sina efterkommande. Vid ett folkmöte i Odense höll öfverläraren Sick ett tal om Polen, och afsändes ett telegram med uttryck af sympati till furst Czartoryski, hvarjemte en insamling gjordes. Härom aftonen nedföll ett 20 alnar långt stycke af gesimsen på kongl teatern i Köpenhamn. FRANKRIKE. Allteftersom den afgörande dagen nalkas, tilltager valrörelsen. Regering och opposition uppbjuda å ömse sidor sina yttersta krafter; den sednare hoppas naturligtvis icke att genomdrifva ett större antal kandidater än den förra; men de förhållanden, under hvilka striden eger rum, göra, att oppositionen kan anse sig hafva vunnit en lysande seger, om de fem röster, som hon egde i den förra logstiftande församlingen, blifva ökade till tjugo eller trettio, helst rösterna af sådana män, som stå på dess lista, höra till dem som ej räknas, utan vägas. I alla delar af Paris, i Villette, Belleville, Menilmontant, i arbetareqvarteren Lachapelle, förstäderna S:t Denis, S:t Martin, du Temple, S:t Antoine, S:t Marceau strömmade den 25 dennes de röstberättigade invånarne i ofantliga skaror till märierna, för att hemta sina valkort. Sammanhållningen mellan de röstånde söker man vinna genom talrika valkomitåer, som bildat sig i alla distrikter. Det är egentligen tre stora läger, sem be kämpa hvarandra: det imperialistiska, det förenade demokratiskt-konstitutione!la och det katolska. Detta sistnämnda står lka fiendtligt mot kejsaren som mot de liberala. Valrörelsen har trängt intresset för Polen helt och hållet i bakgrunden. Men efter valens slut skall polska frågan åter framträda med ökad fordran på uppmärksamhet. Om de sig långsamt framsläpande diplomatiska förbandlingarne förljudes, att hr Drouyn de Lhuys sammansmält Eoglands och Österrikes önskningar uti ett förslag till gemensam not, som de-tre.makterna skulle afsända till Petersburg, och att England redan uttalat sitt bifall till def af franska utrikesministern formulerade förslaget. :Constitutionnel innehåller en artikel, som med atsättning hotar och såsom kejsarens fiende betecknar hvarje embetsman, som vid valen visar sig som anhängare och gynnara af de gamla partierna. Biskoparne i Cambray, Tours, Rennes, Metz, Orleans och Chartres hafva utfärdat kungörelser, i hvilka de uppmana alla goda katoliker att deltaga i valen, för att bereda seger åt de religiösa kandidaterna.Likasom förut mot Thiers, har iarikesministern nu utfärdat och på husmurarne låtit anslå en hättig skrifvelse motredaktören at Sigcle, hr Havin, som är bland oppositionens kandidater. ENGLAND. Till den officiösa Österreichisehe Generalcorrespondenz? skrifves från London: Våra politiska kretsars ställning till polska frågan blir med hvarje dag bestämdare; det är alldeles otvifvelaktigt, att de ledande männen i Londons politiska kretsar stå i denna fråga fiendtligt emot Ryssland och härutinnan understödas af den allmänna meningen i Eogland. Man synes hafva fast beslutat att! denna gång göra något och göra. det radikalt, ty man vill hafva de polska svårigheterna en gång för ella afgjorda. Hos 0ss finnes ingen som sätter ringaste förtroende till Rysslands löften och försäkringar; man har alltför färska exempel på Petersburgerkabinettets sätt att hålla ingångna förpligtelser. Svarta Hefvet,tscherkesserna och Portens sydslaviska provinser anlöras bland dessa exempel. Att denna Englands stämning ej uppteges med missnöje i Tuilerierna behöfver ej påpekas, ty der ärluften än bestämdare färgad än hos oss. Jag kan för öfrigt försäkra, att man här fäster stor vigt vid Österrikes deltagande i vestmakternas framtida åtgöranden, och med tillförsigt hoppas, att Wienerkabinettet skall i det afgörande-ögonblicket stå vid deras, och specielt vid Englands sida.4 Den endrägt, som i polska frågan tillvägabragts mellan vestmakterna, har ej hindrat engelska regeringen attinterpellera den franska angående mexikanska affärerna och uttrycka den önskan att fiendtligheterna i Mexiko må så snart som möjligt inställas, sedan det visat sig att presidenten Juarez regering, längt ifrån att vara hatad f mexikanska folket, upprätthålles af detsamma med en oväntad kraft och enhällighet. ; TYSKLAND. Preussen. Det. svar, fom konungen aflåtit på representantkammarens adress till hoUHAm Sv vttnanct AnSdiot KaAanantgan fårna.