Aftonbladet – 28 maj 1863, sida 2

STOCKHOLM den 28 Maj. Den för närvarande pågående behandlingen hos ständeraa af tullfrågan ådagalägger nogsamt att insigten om tördelarne af l det friare varubytet folken emellan ännu icke hunnit så rotfästa sig hos nationen, ett icke all möjlig vaksamhet ännu är af nöden hos anhävgarne af de principer för han delsla :stiltnipgen som på sednare åren hos oss börjat tillämpas, så framt man icke skall förlora redan vunnen terräns och gå miste om Ytterligare framsteg på den så lyckligt beträdda banan. Vi lemna derbän i hvad mån regeringens vid riksdagens början i frågas intagna hållning kan Ka ingifvit skydds systemets anhängare den föreställving, att 03 styrelsen sjelf någon tvekan uppstått, och i hvad mån cetta kan ha medverkat dertill att modet hos dem vuxit och att man trott sig kunna, icke blott med regeringen göra halt för närvarande på den väg å hvilken vi hittills hade jemnt fortskridit, utan än ytterligare derutötver våga ett försök till återgång. Vi tro oss icke kuvna frånkäona denna regeringens hållning allt inflytande på den närvarande situationen, men det är emellertid fägnande att genom frih Gripenstedts arförande i går på riddarhuset det friare sy s:emets både vänner och motståndare fått tillfälle ötvertyga sig, att regeringen konseqvent vidhäller de grundsatser till hvilkas framgång den så kratigt medverkat. Ett faktum är emellertid, att ett försö till reaktion blifvit gjordt, icke blott, sås det väl var att vänta, i bondeståndet, utan äfven på riddarhuset, der skyddssystemets anhängare i går afton till och med lyckades segra i en af de vigtigaste principfrågorna, den om tull eller tullfrihet å spannmål och landtmannaprodukter. Segren vanns dock endast.med en rösts öfvervigt, och tet är temligen gifvet att den icke hade vunnits om ej här såsom så ofta tillförenre uppenbarat sig denna oförsvarliga lojhet för utöfningen af en dyrbar medborgerlig rättighet, hvilken är så egendomlig för medlemmarne af vårt riddarhus och hvilken i nästan hvarje fråga lemnar fältet öppet ät dem som hafva pågon enskild fördel att förläkta. Det förvånande under sådana förhållanden var inga lunda att eksyddssystemets anhängare vunno veteringen, utan ebarsre att det likväl fanns en så betydlig minoritet att den på en röst när uppvägde majoriteten. Bland jordbrukerne är änou ganska allmänt rådande den vilsefarande föreställningen, att tull-atser å lapdimannaprotikter skola förmå eå höja pliserna å dessa, att jordbrukeine skola undgå det trångmål, hveri många nu be finna sig till följd af de under en period af spekulationsrageri uppjagade egendomsvärdera och de genom storartade jefnvägsanlägghingar och andra allmänna företag högt uppdrifna arbetslönerna. Dertör ansågo sig jorabrukarse här ha en fördel atv bevaka, och derför hölln de tt till slutet, fnedan en mängd ledamöter, notoriskt kända såsom frihandelsvänner, saknades på sina platser, fö redragande troligen att sköta siva nöjen eller sina enskilda avgelågenheter, då det ju bär egentligen blott gällde en princip eller på sin höjd landets och folkets bästa, men aldeles icke deras egna privata intressen. De som med vlsventde på värt tiddichbs Snska, I reformens intresse: Sju befängdare desto bätiret, de ha verkligen skäl att glädja sig ötver det skådespel riddarhuset så ofta företer vid stora och vigtiga frågors behand: ling, men för åen som icka kan förbise dat förhållande, bt ridderskapet och adeln dotk har sin andel irepresentationens beslutanderätt och att det är folkets bästa och folkets intressen jned hvilka Cet slumpas I debha vigunderliga represententkammere är och blir skådespelet i alla händelser högst bedröfligt. Lyekligivis är adelns beslut i ru ifrågavearsnde speciella fall icke på något sått af: Zz Presteoch borgareständen ha båda beslutat fortforunde tullfrihet å alla landtmannarrodukter och frågan ekaolle i alla händelser komma till förstärkt bevitlningsutskott med anledning af de i bondeståndet beslutade tullsatserua. Med något mera vaksamhet hos frihaadelsvöonerna vid tillsättningen al det förstärkta bevillnings utskottet kommer allieå adelns i går fattade reaktionära beslut icke ett hafva någon praktisk påföljd. Det vill för öfrigt synas såsom skulle snart segdt hvarje punkt i tullbetänkandet. der någon fölähkdiing Vrågakoromit, blifva föremål för votering i förstärkt utskott, då borgareständet bifellit ala af utskoltet fö reslapta nedsättningar, med undentag blott i afseende å en och annan ertikel, såsom t. ex. sulläder och såpa, medan derethöl pfestestän det synes 1 allmänhet hylla status qvo, bon deståndet visat sig reaktiovärt och äfven ridderskapet och adela till en del följt bon deståndet i spåren. Protcktionisterna skola troligen icke underlåie att före det klutlga algörandet ytterligare anstränga sina krafter, uppmun trade: som de blifvit genow de partiells framgångar de vakbnit undet dek prelimni nära behandlingen i stånden och genom det slags splittring inom frihandelsvännernas gna leder som inträdt derigenom stt för igonblicket föreligga två progratn, det enn bevilloingstlskötlets, afs en liga tullsatsets afekalanie elle ttöriållebUe; det autlrö fegeringens, som för denna gång förordar bibehållande af status quo. Det blir derföre ef vigt, att det friare systemets avhängare icke heller hvila nå hacen, utan fbe dilt b för att vederlägga de vilse ! PR BORTA DR En fu!lkomlig misstro är det sista hårda slag, som kan träffa en qvinna. Allon hade, äfven då ben förbittride de jr båd genom s id