Aftonbladet – 27 maj 1863, sida 2

är skulden; männen från riksdagen sittaj u i riksrådet, hvad göra de der? Men deröre misströstar jag icke; hela den tid af volitiskt lidande, som vi genomgått, har ej arit egnad att väcka hänförelse och hålla olket vaket; jag tror dock att vi nu beinna oss i en rekonvalescens; det går långamt, mycket långsamt, men jag tror att olket håller på att hemta krafter, att få tyrka; då skall det ockeå kunna fatta beslut. I går afton behandlades det af mig förut mnämnda förslaget till petition till konun sen om en utvidgning af författningen, så tt bevillningsrätten för konungariket och Slesvig lades i händerna på ett riksråd i vå kamrar, under det att de särskilda reyresentationerna fortfarande ega bestånd. Förslaget är inlemuadt af slesvigaren Krier från Bevtofte, samme man som år 1848 vå en församling i Rendsborg, der alla rö ter på tyska talade om Blesvigs tyskhet, nöjde sin goda, breda, danska stämma och sade dem, att det var lögn hvad de sade, y Slesvig var danskt och skulle aldrig komma i tyskarnes våld. Förslagets hufvudanke, att lägga accenten på gemensamhe ten och icke på landsdelarne, blef från alla sidor erkänd; men det kunde icke misskän nas, att ett förslag, som går ut på atttaga något från riksdag och ständerförsamling och gifva det åt riksråd, bör först framläggas för de särskilda representationerna, på det de må kunna afstå sin makt. Man trodde också — och isynnerhet Lehmann framhöll det — att icke nu var rätta tidpunkten att göra så stora och väsentliga författningsändringar; Danmark-Slesvig hade nu en gemensam författning, men den var starkt angripen utifrån; ögonblickets uppgift var att försvara den! Under hela diskussiopen accentuerades det mycket starkt från alia sdor, att en utvidgning af Slesvigs skattebevillningsrätt för närvarande skulle medföra den största våda. Regeringen gaf, så förefaller det mig, dock icke bestämda löften; jag fruktar, att hon, påtryckt utomlands ifrån och 1synnerhet af England, tänker på eftergifter i Slesvig. Det förstås att hon skall framlägga för ständerförsamlingen, som i Juli månad sammanträder, förslag till en ny vallag och till en tioårig normalbudget. Slesvig är elt af Tyskland genomagiteradt land; man längtar der efter fred och ro; om det fanns en regering som, utan att se till höger eller venster, trots alla löften och författningar, införlifvade Slesvig i konungariket, så är det sannolikt att ej ett enda ondt ord skulle yttras af Slesvig; men gilver man slesvigarne midt i denna agitationens och uppviglingarnas tid friheter, som äro så beskaffade att agitationen kan kasta sig öfver sjelfetändighetsdrömmarne, så är det stor fara för att gemensamheten med konungariket skail få en mycket långsammare utveckling än eljest. Diskussionen fördes med mycken värme och intresse, och förslagets upphofsman fann, hvad honom personligen vidkom, det största erkännande, men nästan alla talare uppmanade honom att återtaga förslaget; förkastades det här, sade man, så såge det ut som om man icke gillade tanken deri; han borde åtnöja sig med att denni erkändes af flera talare, och derefter verka för densamma i Slesvigs ständerförsamling. Ian åte:tog också förslaget, men Balthazar Christensen upptog det; derefter blef med tre rösters pluralitet andra behandlingen densamma förvägrad. Här är föröfrigt ingenting nytt att omtala; man motser med spänd västan hvad beslut tyska förbundet skall taga, nu då Österrike öfvergifvit tanken på att taga Holstein i pant. Efter hvad som förljudes, är rege ringen beredd på krig; det är icke heilei godt att vara annat. I går kommo våra göteborgsfarare glada och belåtna hem från Göteborg efter de innehållsrika och goda dagar de tillbragi der. v.