Aftonbladet – 23 maj 1863, sida 2

e. Lithauens och Röda Rysslands erkännande såsom lanitsdelar, fullkomligt likberättigade med Kron-Polen och bildande en statsenhet med Poten; f. de nationella principernas och traditioners representerande utan att binda sig vid någon ; regeringsform för framtiden, då detta tillhör nationens befogenhet och endast natiojelf, efter tillkämpadt oberoende, har rätt m besluta. . Nationalregeringens sigill skall mnehålla landsdelars vapen som utgöra ett enda och odelbart Polen: Örnen, Ryttaren och erkeengeln Michael, förenade på samma vapensköld, krönt med JSagellonernas krona och omgifven af inskriften: Nationalregeringen (i öfre kanten); Friket, Jemlikhet, Sjelfständighet (i den nedre). Art. 5. Denna skrifvelse försedd både med den centrala nationalkomitens sigill och nationalregeringens nya sigill. Art 6. Från och med den dag då detia dekret är dateradt skola ala af nationalregeringen utfärdade akter endast vara försedda med det härofvan i art. 4 beskrifna sigill. Art. 7. De af centralkomiten utnämnda sektioner som föra styrelsen i Polens särskilda provinser erkännas härmedelst såsom högsta verkställande myndigheter. Art 8 Alla utnämningar och andra akter som hittills varit försedda med centralkomitåns sigill förblifva gällande tills de utbytas mot nya från nationalregeringen utgångna dekreter. Warschau den 10 Maj 1863. Nationalregeringen till polska folket, SLandsmön! Den af czaren för vapnens nedläggande bestämda terminen har i går tilländaInpit. Ingen polack har sträckt vapen, ingen ställt sig under ryskt beskydd. S riden, som började den 22 Januari, har ej ett ögonblick upphört. Anmestien förklingade som ett tomt förrädiskt ljud, och nationen har med samma förakt tilll tött både czarens näd och hans hotelser. Vi vilja ingen nåd, ty vikämpa för våra kränkta rättigheter och för vårt — oss förrädiskt afhända — oberoende. Vi trukta inga hotelser; våra föder hafva lärt oss kämpa för fäderneslandet och — dö. Det gifves för öfrigt ingen förfärlig hotelse eller vanvettlig grymhet, hvarmed czaren kan skrämma oss, ty blott det ryska oket är för oss förskräckligt. För att afskudda detta skändliga ok utgick den 22 Januari uppropet till folkresning. Kampen med fienden började, och i dag hör man i hela Polen endasträltropet: YTil vapen! Landsmän! Låtom oss alltså kämpa framgent såsom hittills. Blott med vapen eröfrar man friheten; blott med blod köper man fäderneslandets oberoende! Bort med allt dagtingande med Ryssland! Endast förrädare och fega uslingar kunna tänka derpå. . Ve dem som trakta efter att tillintetgöra nationens enhet! Alla ärliga :polackar vilja kämpa utan rast och ro till sista blodsdroppen, tills den sista ryska soldaten är jagad från polsk jord, tills den hvita örnen strålar i sin fordna makt! I Guds namn framåt! Med denna lösen skynden till striden. Instängen fienden med edra brösts murar. Må vapnen fuliborda förlossningens verkt Må våra boningars blodfläckade grushögar blifva de ryska skarornas graf! Polen måste och skall blifva fritt! Warschau den 13 Maj 1863.4 Till nationalarmen. Soldater! Lifvade af kärlek till fäderneslandet och hat till det ryska oket, hafven I börjat kampen! Unge och ovane vid mödor, utan kanskaper 1 krigskonsten, utan gevär, utan sablar, utan ammunition, eröfraude åt eder vapen nästan med bara händerna och under lifsfaror. öppnen i striden midt i vintern mot en 100.000 man stark, väl öfvad och med alla förnödenheter föredd armå, bestående af Rysslands utvalda soldater. Och redan hafven IT kämpat mot fienden i mer än 3 månader, orubbliga, outtröttliga. dagligen starkare, dagligen mera hotande! Och I kämpen högsinnadt, såsom det anstår ädla krigare. De af ryssarne mot edra sårade bröder föröfvade grymheterna tända blott stridslustens eld hos eder — men aldrig vedergällningens lidelse! Soldater! Heder åt eder derför! Utan att känna eder har czaren djerfts erbjuda eder amnesti; I hafven svarat såsom det hötdes polska soldater med nya drabbningar och nya segrar! Soldater! Nzaionen är stolt öfver eder! Gän framåt på denna ärans sköna väg, som återgifver frihet och oberoende åt eder och åt fäderneslandet! I stridens hetta och under kulornas regn tänken uppå, att hvarje seger bringar frihetens timme närmare, och hvarje förlust bidrager att störta o rafven. För 30 år sedan kämpade edra fäder vid Stoczek, Grochow, Iganie, på Wolas skansar, och verlden beundrade deras mod, Soldater! I ären dessa hjeltarss ner, blod af deras blod, ben af deras ben! Skolen I visa mindre mod? Viljen I, att dessa dyra fosterländska fanor, höljda med ära, skola i edre händer blifva befläckade? — Nej, och tusen gånger nej! Nationen är lIngn derför, och de unga hjeltarne vid Wengrow bevisade verlden, att Polen ännu föder samma söner, att i eder ännu samma hjertan slå. som hos hjeltarne vid Somo Sierra och hos de oförskräckta krigarne vid Grochow. Soldater! I ären tappre, varen också faste och uthållige i utbärdandet af mödorna! Af edert mod, eder manstukt och upp: offring beror fäderneslandets. framtid, och liksom ära och nationens tacksamhet vänta de tappre, så väntar föraktet dem, som fegt fly från stridsplatsen. Framåt derför! På slagfältet, i kulregnet må den polska ungdomen förvärfva sig ära, och en gång, när frihetens dag randas, skola edra på ärans fält grånade fäder trycka eder till sitt hjerta och med stolthet ropa: Ja, i sanning, detta är våra söner, de äkta polska krigarne! I Guds namn framåt! Lefve Polen! Seger eller död! Warschau den 13 Maj 1863.4 Furst Ladislas Czartoryski, den polska emigrationens chef i Paris, lar ou formligen erkänt den polska nationalreseringen i Warscheu. Detta skedde vid som polska em i i Paris L au c oo