var och -ogudaktiga menniskor och ej frågar efter dem som ärligt föda sig och de sina så rör det icke oss; vi vilja intet veta af packet och derför ska Mattes genast bort härifrån, det säger jag, Erik Ersson. Vi ha länge nog tålt honom, pu göra vi det intet längre. Erik hade satt mössan på hufvudet. Han var sin egen bonde och tyckte sig icke behöfva krusa för någon, isynnerhet som det nu syntes flera hufvuden utanför stugan oc han igenkände några af grannarne från byn. som kommit för att få nöjet bevittna huru stjuf-Matiest blef utvrökt. Erik visste att han hade dem som kunde understödja hars påståenden, och så var det. Då ban tystnade iuträdde de öfr hönderna och i ögovblicket var Gurli, s just skulle svara, öfve Man nöj icke med att på alla möjliga sätt oqväd Maltes uten ett och annat ord fälldes äfver mot den som beskyddat honom. Man pockade på att Mattes på ögonblicket skulle bort. Han hade stulit sf dem alla, ehurv de icke precist kunde uppgifva hvad hun tagit och deseutom gick han aldrig till pastorn, fast denne hade varit så beskedlig och lofvat att läsa Guds ord för honom, så slt han skulle kunna omvända sig. Bönderna trävgdes tätt omkring Gurli. liksom de haft för afsigt att handgripligen tvinga henne lemna platsen. Gurlis sinne retades till det yttersta. Hon tänkte ej på att hon nu var allena på en enslig pluts och.omgifven af råa bönder, hvilka höllo samn:an och således aldrig skulle vittna emot hvarandra bvad helst de än företogo. Hon glömde att hon från sina barnaår icke varit omtyckt af allmogen och tjenstefolket, emedan bon för dem uppträdt såsom ett okynnigt, sturskt och elakt barn, hvilket för eitt nöje och sina infall tillät sig hvad som helst, och, hvad som var allra värst, aldrig helsgde på bor folket när hon mötte dem, Säsm ung flicka hatle dö i