Aftonbladet – 23 maj 1863, sida 2

bland örligt folk, som vi äro, för se hvad det anbelangar så... Och så kan han ju icke sin katekes ordeniligt, har pastorn segt, och ändå mindre något annat Guds ord, och derföre lofvade jag folket nere i byn att jag skulle gifva rättaren en kraftig handräckning då han skulle vräka ut föijet häri från.? ?Ni tyckes glömma att Mattes står under mitt beskydd ochsbor på mina egorX, svarade Gurli och vände sig till rättaren ; huru vågar inspektoren köra bort någon af mitt folk utan min tillåtelse? Med förlof, hennes nåd, men kunglig sektern har sagt att Mattes skulle bort, och när han som: är herre på gården befaller. så ska väl spektorn och vi andra lyda, skulle jag tro?, menade rättaren och betraktade Gurli helt trotsigt. I så fall skall Mattes komma bort utan er försorg. Hör ni hvad jag säger, ni har ingenting här att skaffa, jag skall sjelf besiyra om hvad med honom är att göra, vå och säg inspektoren det. Gurlis ton var befallande, och ännu för en månad sedan skulle hou ögonblickligen blifvit åtlydd; icke så nu. Hvarken rättasen eller bonden rörde sig ur fläcken. De båda åskädarne hade äfven närmat g dörren och ala fyra blickade på Gurli med ögon som icke alls voro vänliga tHörde ni ej hvad jag sade? Gurli med höjd röst då ingen rörde sig. Jag har fätt befallning att icke gå härfrån förr än det der byket är sin kost, invände rättaren, Soch jag gör det icke heller., Och jag ska säga att jag icke heller änker gå mina färde förr än de äro borta. Vi vilja icke hafva dem qvar i socken, och vacka de sig icke af genast, så går jag er i byn och tar allt folket med mig der från och jaget bort dem, eka jag säga wennes nåd. Vi äro ärliga bönder som rukta Gud och vi vilja icke hafva sådana bland oss som icke gör det, för det beöfva vi icke, Om hennes nåd byllar tjuf