Aftonbladet – 21 maj 1863, sida 2

lithauiska och ryska provinser som utgjorde en del af polska republiken före dess styckning — en allmän omröstning emellan dessa provinsers alla invånare —, den skulle ej unna betraktas såsom uttryck af den all männa folkviljan annat än i den händelse att den kunde ega rum under vilkor, som lemnade full garanti för att de oupplysta massorna voro fria från all påtryckning. vare sig genom löften eller hotelser. Oct om det i allmänhet och öfverallt är svår att finna dylika garantier, är detta ännu mera fallet i dessa provinser, hvilka unde en så lång tid varit blottställda för ryska regeringens godtycke och intriger. För öfrigt är det klart, att det praktiska resultatet af denna Moskwa-komitens pro klamation inskränker sig till en propagande och endast kan bana väg för en nära före stående anslutning mellan de båda natio. nerna; i den ryska regeringens nuvarande traditionella system skall den icke medförs någon allvarsam påföljd förr än makter krossats hos denna regering, som danas a de mest despotiska elementer i Europa och Asien. Så vidt man kunnat afgifva vittnes börd om opinienen i de inkräktade provins serna i den fråga, som Moskwa-komiten bragt å bane, under de för publiciteten missgynsamma förhållanden, i hvilka dessa provinser nu befinna sig, så har det blifvit gifvet genom en adress, det enda lagliga sättet för närvarande, från provinsen Podolien, till följd af hvilken adelsmarskalkarne i denna provins ännu i denna stund pinasi Petersoch Paulsfästets fängelsehålor i Pe tersburg. Hvad Lithauens befolkning be: träffar, så afgifver hon detta vittnesbörd genom att utgjuta sitt blod på slagfälten, der adelns blod tyckes utgöra blott en droppe bland de blodströmmar, som folket gjuter. I afvaktan på resultaterna af denna der ryska komitns propaganda bland nationen. förtjenar det anmärkas, att det allt mera ofta händer att ryska officerare och till och med soldater öfvergå till insurgenterna. I en mängd korrespondenser från krigs skådeplatsen till polska tidningar talas det om ryssar, som modigt kämpa för den polska saken. Potiebwia, en rysk officer och den förste organisatören af officerskomiten i Warschau, hvilken äfven benämnes Zem lia i Wolia, har dött hjeltedöden i slaget vid Skala, träffad af en rysk kula i spetsen för en kolonn polska liemän, hvilka han förde till anfall. — Vid Lapy (station vid Peters. burgjernvägen) gick majoren, som förde be. fälet öfver den vid stationen posterade truppafdelning, tillika med tre officerare och 3C soldater, alla beväpnade, öfver till insurgen terna (Posener-Zeitung n:r 103). — Vid Bia lystok begåfvo sig flera officerare till insur genternas läger; detsamma hände äfven vid Kutno och Kalisch. I Lublin lemnade sex soldater sin post vid högqvarleret och be gåfvo sig med sina vapen till insurgentern? (Posener Zeitung n:r 102). — Upplösninger griper allt mer och mer omkring sig i der ryska armön; scldaterna äro fullkomligt de moraliserade genom detta krig utan sin like och genom det rykte, de med förfäran upp repa: SAlla konungar gå emot vår czar — räddom oss.4 I händelse at ettregelbunde krig skall deserteringen bli allmän (Posene Zeitung n:r 105).