Aftonbladet – 20 maj 1863, sida 2

Czardömet och det unga Ryssland. II. Det blodiga dramat i Warschau hade emellertid två vigtiga verkningar. Den första var den polska sammansvärjningen. — Väl vetande, att Gud hjelper endast dem som hjelpa sig sjeliva, trötta vid att lida, bedja och massakreras, bildade polackarne en hemlig förening. Tolf unga män, alla utan namn, position, förmögenhet, men fulla al energi, tro och af denna heliga eld, som är olyckliga nationers enda verkliga kraft till pånyttfödelse, bildade 1861 första kärnan till denna fruktansvärda organisation, som, inom få månader omfattande hela landet, snart lät känna sig såsom en verklig, påtaglig makt, tusen gånger mera hörd och fruktad än storfursten Konstantins, och såsom Polens enda rättmätiga regering. Vid sidan af detta vigtiga faktum framstod ett annat. Ryska officerare, rodnande och förtviflade öfver den rol, som man lät dem spela i Polen, öfvertygade om den polska sakens heliga rättmätighet och om dess innerliga solidaritet med den ryska emancipationens sak, bildade likaledes i sjelfva Warschau ex hemlig rysk militärkomite. De sat!e sig i beröring med vär lilla ryska krets i London, känd under benämningen redak tionen af den ryska tidningen Kolokolt. och som, så liten den är, sätter många myror i hufvudet på de stora statsmännen i S:t Petersburg. Gemensamt slöto vi en allians med den poska centralkomiten i Warschau, och denna allians ratificerades sednare i Pe: tersburg af centralko för den hemliga ryska föreningen, en stor association, som i dag omfattar en del af armån, af adeln, af byråkratien, ja äfven af presterskapet, samt en n:assa menniskor af olika samhällsställning inom medelålassen och folket, från ena ändan af riket till den andra, och bärande namnet Zemlia i Wolia, d. v. s. Jord och Frihet. Den ryska oflicersföreningen i Polen räknade snart mer än, 300 medlemmar, som allesammans hade egnat sig åt en mnitisk och verksam propa. enda ib and soldaterna. Regeringen insåg faran. Märkande, ait en polsk insurrektion stod för dörren, beslöt hon att påskynda densamma i hopp att kunna qvälva den i sin linda, Regeringen hade två hulvudsakliga skäl för att göra detta. Först och främst ett yttre politiskt. Ingen är numera i okunnighet om att i geamma ögonblick som denna herrliga och — jåtom css hoppas det — sista polska revolution utbröt, en offoch defensiw-allians var på väg att afslutas mellan Frankrike och Ryssland. Man hade ar betat derpå från båda sidor i trå år, och man hade lyckats blifva ense i den orientaliska frågan emot Österrike, Turkiet och äf ven England. Ett allmänt krig, nnderstödt af en resning blend Turkiets kristna befolk ning liksom i Österrikes södra elaviska pro vinser, skulle utbryta på våren och lof.ade att låta Rysslands makt stiga till en höjd större till och med än den från hvilken det olyckliga Krimkriget störtat det. Men för att alla des:a vackra planer skulle kunna förverkligas fordrades det att ha fria händer, och var det väl möjlgt så länge Polen var missnöjdt ceh oupphörligt hotade att genom en högst oläglig resning förlama alla Rysslands krafter mot utiandet? Innan det derföre inlät sig i det vidt ut seende äfventyret ef ett orientaliskt krig, som ofelbart skulle blifva ett slin.änt europeiskt krig, måste Ryssland antingen ställa Polen tilifreda eller krossa det på e t sådant sätt, alt det ej på länge kunde röra sig. Då Petersburgkabinettet kände sig oförmöget alt ställa det tillfreds, beslöt det sig för den andra utvägen, för att till våren ha fria händer lät det den polska rörelsen komma till utbrott under vintern, och det hade hä ännu ett motiv. Det såg elt hemligt f ständ uppstå emellan de polska och de ryeka patrioterna; det kunde ej vara okunnigt