vara inne, då jag bör tala oförstäldt. Amy, pi spelar en dålig roll. Vakta er, den kan föra sorg och elände med sig för andra och bitter ånger för er sjelf. Signor, jag spelar hvilken roll mig bebagar, inföll Amy, uten att låta afhålla mig derifrån af någon. Framkallar jag sorg och elände, nåväl, då ger jag andra endast en del af hvad som fallit på min lott. Hvad har jag väl att förlora? Intet. Hvad jag en gäng önskade att vinna, det bar ni lärt mig att jag icke bör boppas på, och hvarföre skulie jag då helt lugnt äse huru andra njuta en sällbet, som aldrig kan blilva min? Amys ögon blixztrede, hennes bröst höjde sig oroligt, hela hennes varelse tycktes löga af vrede. Ni är upprörd, Amy, återtog Stefan kallt, och derföre bedömer ni hvarken er sjelf eller andra rätt; eljest skulle en blick tillbaka på det förflutna säga cr, att den, som en gång varit så olycklig som ni, icke bör leka med qval och smärtor. Jag hade trott. att ni hellre skulle dö än förnedra er till en låg handling. Jag har misstagit mig och jag fruktar att om ni fortfar som ni börat, blir jag alit utom barmhertig mot den, hvars vän jag velat vara. Hör derföre hvad jag i dag ber er om, men som jag i morson skall fordra af er; sluta upp med detta förlrampande af heder och samvete, som ni börjat, och uppmuntra icke denne elänlige narr att af fåfänga göra sig till sin hus strus plågoande. Stör ej den återstod af frid, som ännu kan fionas emellan de båda makarne. Tag ej något vidare steg framåt på den bana ni beträdt, såframt ni ej der vill möta mig som n oförsonlig fiende. I!vinga mig ej att förakta den jag cn gång höll af som om hon varit min syster.4 Amys ansigte hade undergått en fullkomlig förändring. Det uppretade och trotsiga uttrycket ver försvunnet. Hennes mörka hy fick en starkare skiftving i gult och de stora svarta ögonen fylides af tårar. Ni, förakta mig, mumlade hon och såg