Aftonbladet – 16 maj 1863, sida 2

bruksinstitut, dervid samma skäl anfördes som tillförene blifvit framlagda. I den derefter till nu församlade stände: afgifna kungliga propositionen om slatsver kets tillstånd och behörhar regeringen äska erforderliga anslag till de omnämnda för söksanstalterna, och såmedelst nu ändiliger adopterat, utan reservation, hvad akade mien från börjen föreslagit. — Statsutskot. tets utgiftsafdelning lärer äfven förordat bi fall till hvad Kongl. Maj:t i ofvannämnde bänseende äskat. Frågans utgång i stats utskottets plenum och slutligen hos stän derna kan naturligtvis icke med någon viss het förutsägas; men vi föreställa oss doch att landtbrukets befrämjande skall mera på aktas nu än vid sistlidne riksdag, äfv nson att de män, hvilka på ärendenas afgörande utöfva ett större inflytande, vunnit bättre insigter än tillförene rörande naturvetenska. pernas och synnerligast agrikulturkemien: stora inflytande på landtbrukets utveckling. Eno omständighet, som står i nära sem band med den förevarande frågan, hvars utgång i icke ringa mån utgör ett förtroendevotura för landtbruksakademien, anse vi oss särskildt böra vidröra. Hos rikets ständer her icke sällan den fegt blifvit uttalad, att landtbruksakademien är en institution, som åstadkommer föga nytta och som är öfverflödig. SÅ vidt vi kunna erinra oss har denna åsiat icke, då tillfälle dertill erbjudits, blifvit af regeringen motsagd, men naturligtvis icke heller formelt erkänd såsom grundad. Uppenbart är att en institution, som i grunden eger ett prektiskt och ganska mångsidigt syftemål, skall i sin verksamhetsifver blifva förlamad, om den är i sakhad af materiella resurser. Detta är också förhållandet med landtbruksakademien. Rikets ständer, eom i allmänhet — vi vilja antaga på grund af en oriktig uppfattning — visat stor njugghet i af seende på anslag till landtbrukets bästa, har i konseqvens dermed icke visat skademien någon bevågenhet. Regeringen har icke heller anlitat sina bona officia till förmån för denna institution. Men det kan dock icke af någon sakkunnig bestridas, alt akademien, tröts vidriga omständigheter, i icke oväsentlig mån medverkat till landtbrukets utveckling. Man har besynnerligt nog helt och hållet förbisett den förtjenstfulla verksamhet, som akademien utvecklat i en ganska maktpåliggsnde riktning. Kändt är att den vigtigaste af alla våra näringar inom regeringen saknar målsman i högre mening. Landtbrukets angelägenheter tillhöra visserligen civildepartementet; men ingen kan säga att vid tillsättning af chef för detsamma ringaste af-eende fästats på kandidaternas insigter i landets hufvudnäring. En gifven följd deraf har blifvit, att då regeringen är i behof af upplysningar — ordet här taget i sin största utsträckning — rörande landtbrukets angelägenheter, eå har landtbruksakademien städse mäst anlitas. Dess ganska talrika utlåtanden äro städse med stor sakkunskap Taltade och ådagalägga att akademien både öljer med landtbrukets utveckling i andra länder och är lfligt intresserad för vårt landtbruks förkofran. Vill man derjemte: vara rättvis, så kan man icke heller bestrida att från akademien utgått initiativet till de aldra flesta och bästa åtgärder till landtbrukets befrämjande som under de sista decennierna vidtagits. Dess nitiska medverkan till landtbruksläroverkens organisation och fortgående utveckling, kan lika litet förnek:s, som dess ifriga bemödanden att anställa allt flera landtbruksingeniörer, hvars verksamhet, allt mera anlitad, åstadkommit och årl:gen åstadkommer--2å stor nytta. Anse statsmakterna att landtbruksakadeien kan undvaras och är det möjligt att civilmivistern numera helt och hållet på egen band förmår att tillfredsställande behandla len mängd af förekommande frågor rörande landtbrukets ongelägenheter och ordna samt itöfva kontrollen å landtbiuksläroverken och le uti statens tjenst anstälda agronomernas rerksamhet, så alitför gerna må landtbruks;kademien till och medindragas. Men någon innan instilution i hennes ställe skall ganska part bli va oundgänglig; den må nu blifva tt särskildt departement för landtbruksärenlena eller en särskild byrå under civilminitern, ty någon fullt sakkunnig målsman för len vigtigaste af alla våra näringar måste örefinnas — regeringen sjelf kan icke undara en sådan — och behofvet deraf blir ned hvarje dag allt mera i ögonen fallande M. SS och en vid Alnarps landt Riksstånden ha i dag sysselsatt för å. am