Aftonbladet – 13 maj 1863, sida 2

IHefvo betydligt distraberade genom det nöje han fann af att uppvakta Amy cech göra Stefan platsen stridig vid hennes sida. Det enda han fick tid att gifva akt uppå var att Gurlis sätt emot Mathilda Brun icke var annorlunda än emot hennes öfriga gäster. , Den brist på hjertlighet, som i allmänhet karakteriserade Gurlis umgängeston, märktes äfven i hennes uppförande mot Mathilda och tycktes uivisa att hon icke betraktade henne annorlunda än de andra, det vill säga främliogar ehuru fränder. Gurli var, trotis denna brist, en ganska angenäm värdinna. Hon var den vackraste af alla de på Birgersborg samlade fruntimmerna, dertill glad, qvick och rolig — när hon ville. Såsom fru hade hennes säit blifvit något arligare än såsom ogift; men hon bibehöll likväl sin gamla otvungenhet, som ibland fick en anstrykning af ejelisvåld, ibland åter af öfvermod. Mot Allon var hon fortfarande idel köld; men i tanka deraf mera eftergifven för hans önskningar än förr, och sökte med verklig fin takt att gå dem till mötes innan de blefvo uttalade. Man såg att hon var särdeles mån om att visa sin man all den yttre uppmärksamhet han kunde göra anspråk på. Hon behandlade också madame och Amy Teverino lika med de öfriga gästerra. Hon kunde till och med samtala längre stunder med dem än med rågon annan, så att man iörundrade sig öfver det intresse Gurli hyste för dem. Enligt den allmänna förmodan borde hon hatva varit minst artig mot personer som tycktes träda hennes rättigheter något för nära. De på Birgersborg gästande äldre fruntimmerna sade sig emellan: 4Obegripligt att Gurli icke ser mannens förljusniog för signora Teverito. Hennes uppförande förefaller bra besynnerligt. Kan hon vara så blind, att hon icke märker det hen belt och hållet är fångad i sångerskans