Aftonbladet – 13 maj 1863, sida 2

— 1 Finland har i dessa dagar första ftet af en på det elegantaste tryck och ned musiknoter försedd finsk öfversättning tf Fredmans sånger och epistlar utkommit Mf trycket. Öfversättaren är lektor C. A. Sottlund. Arbetets titel är: C. M. Frednanin Lauluja ja Loiluja. Käytetty Suomeksi ja Suomen moahanki sovitettuna C. A. Gottlundilta, och utgör första flocken af ou större diktsamling: C. A. Gottlundin Runojlemisia. Det nu utkomna häftet innehåller 18 sånger och epistlar med musik. Pill sin typografiska utstyrsel är arbetet (tryckt å Lilt.-sällsk:ts tryckeri, Wasenius t komp. förlag) likt den nya Carlenska ipplagan af Bellmans skrifter. —— — Trafikinkomsten på södra stambanan har under April månad utgjort 47.760: 31 dr rmt. Under samma månad 1862 ut;jorde den 34,566: 75 rdr rmt. — Trafikinkomsten å Gefle—Dala jernväg utgjorde för April månad 56,936 rdr 71 öre. Uuder motsvarande tid 1862 utgjorde den 53,379 rdr 60 öre. em — Postidningen meddelar följande Kongl. Maj:ts skrifvelse till styrelsen för statens jerovägstrafik, angående ifrågasatta förändringar i det för trafiken å statens jernvägar gällande reglemente och taxa: CARL ete. Efter det I, under den 14 nästlidne månad, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver särskilda hos oss gjorda framställningar om förändring i vissa uppgilna delar af det för trafiken på statens jernvägar under den i April 1862 utfärdade nådiga reglemente, samt angående omarbetning af den för transporten pi nämnde jervägar under. samma dag fastställda taxa, hvars afgiftsbestämmelser, enligt sökandernes förmenande, upptoge alltför höga belop för att vederbörande producenter, särdeles hva anginge landets betydligare exportartiklar, skulle kunna med fördel begagna sig af berörde jJernvägar för sina varors fortskaffande till de särskilda atfsättningsorterna, hafve vi nu tagit dessa framställningar i nådigt öfvervägande; men då vi, lika med eder, ansett den tidrymd, under hvisken ifrågavarande reglemente och taxa tjenat till efterrättelse, vara alltför kort för att derpå kunna grunda ett fullständigt bedömande om nödvändigheten och ändamålsenligheten af de utaf sökanderne ifrågasatta väsentliga förändringar i de för trafiken å statens stambanor gällande bestämmelser, samt att, då för ordnandet af hithörande förhållanden behörigt afseende mäste fästas ej blott å varurörelsens behof af billiga transportkostnader, utan ock å det allmännas fördelar och möjligheten att af rörelsen å stambanorna hemta skälig inkomst, ytterligare någon tids erfarenhet om berörde bestämmelsers inverkan på trafikens utveckling är af nöden, hafve vi för närvarande endast velat förklara att, i öfverensstämmelse med hvad af eder blifvit tillstyrkt, vid tillämpningen af nedannämnde S5 i omförmälde reglemente och taxa skall iakttagas: 1:0 i afseende å reglementet, a) att den uti 12 mom. 1 meddelade föreskrift om skyldighet för passagerare, som anträffas på bantåg utan biljett, att betala dubbel afgift för hela den väglängd, som bantåget tillryggalagt från utgångspunkten, icke må vinna tillämpning så framt passageraren vid instigandet i vagnen för vederbörande stationsinspektor eller konduktör gjort anmälan om förhållandet och anledningen dertill ; b) att vederbörande trafikbefälhafvare må, när omständigheterna så medgifva, kunna bevilja undantag från den i 23 stadgade allmänna föreskrift att hästar, andra större kreatur, äfvensom hundar, icke till fortskaffande emottagas, derest de ej åtföljas af egare eller vårdare ; hvarom I hafven att meddela de närmare detaljbestämmelser, som kunna finnas erforderliga ; ec) att, derest godsafsändare å den vid afgångsstationen varande godsexpedition aflemnar två exemplar af den fraktsedel, som bör åtfölja godset till bestämmelseorten, det skall åligga vederbörande stationsbefäl derstädes att, emot afgift af tre öre, så fort ske kan efter godsets framkomst, i stället för den i S 36 omförmälda godsnotis samt på sätt och under vilkor, som om sådan äro stadgade, tillställa emottagaren det ena exemplaret af fraktsedeln, jemväl innefattande tryckt förmulär till qvitto, för att vid godsets afhemtning utaf emottagaren begagnas; skolande den godsatsändare, som önskar erhålla qvitto å inlemnadt fraktgods, för detta ändamål aflemna ytterligare ett exemplar af fraktsedeln; d) att, med undantag från de i mom. 5 och 6 af 36 meddelade föreskrifter, den i taxan bestämda magasinseller platshyra för gods, som rån station icke afhemtas inom tjugofyra timmar efter bantågs ankomst, ej må vid på landet belägna stationer utkräfvas af den emottagare, som har sin bostad på öfver en åttondedels mils afstånd från stationen och afhemtar eller aflastar godset inom fyratioåtta timmar från godsets ankomst, sönoch helgedagar o äknade; ankommande det jemväl på vederbörande intendent att i allmänhet, när godsemottare visar giltiga skäl, som förhindrat afhemtning af gods inom bestämd tid, bevilja eftergift af eller nedsättning i stadgade platsoch magasinsafgifter; och e) att statens ansvarighet för emattaget gods hvilken ansvarighet enligt S 39 upphör när godset blifvit på bestämmelseorten stäldt till emottagarens förfogande samt i hvad fall som helst sednast tjugufyra timmar efter ankomsten, skall i de fall, då gods får å station afgiftsfritt qvarligga i fyratioåtta timmar till denna tid vara utsträckt; samt 2:0 i afseende på taxan. a) att, derest, vid debitering af frakter eller andra afgifter enligt de i 2 omförmälda specialtaxor, det skulle befinnas att i något fall påförts lägre afgift eller frakt än rätteligen bort ske kraf för bristen skall, för att blifva gällande, hos vederbörande trafikant anmälas sednast åttonde dagen derefter ; b) att, då skrymmande gods och sådant gods, för hvilket enligt SS 10, 18 och 19 i taxan afgifter skola såsom för skrymmande gods erläggas, 1 större myckenhet till fortskaffande anmäles, det må ankomma på eder att, i särskilda fall, med afseende å det anmälda godsets beskaffenhet, den väslängd detsamma är afsedt att fortskaffas jemte öfriga förekommande omständigheter, bestämma den afgift som vid sådana transporter bör för hvarje vagn erläggas. ec) att, med afseende på den betydliga szillnaden emellan vigtsenheten för ilgods och för allmänt fraktgods, denna, i 8 29 bestämda enhet skall för sistnämnda slags gods utgöra en half centner, hvaremot, då vigten öfverstiger femtio skålpund, men icke uppgår till en hel centner, afgift dock skall såsom för hel centner beräknas. d) att den lastning och lossning, som enligt S 36 åligger trafikant vid afsändning eller emottagande af gods i hela vaonslaster. må kunna.