Aftonbladet – 13 maj 1863, sida 2

unga italienskan satt på den motsatta sidan af terrassen helt allena utan att kunna eller ens vilja deltaga i det ordkrig som fördes af den omkring Gurli samlade gruppen. Ailon närmade sig Amy. teSådant Birgersborg nu är misshagar det er således? sade ban. eJa, denna massa af löf som omger det gör mig vid dåligt humör, svarade Amy. CLeendet på mina läppar dör och glädjen i min själ försvinner då jag nödgas lefva i halfdager. Jag tror mig också göra klekest uti att resa härifrån så fort som möjligt. Jag fruktar verkligen att jag eljest hemfaller till en oöfvervinnelig tungsinthet. Ni skämtar väl, signora, utropade Allon. SNi kan ej hafva för afsigt att öfvergifva oss jivad vill ni. Jag känner mig illa till mods på detta dystra ställe. Mörka tankar och mörka känslor verka ofördelaktigt på röst och utseende. Jag reser.4 cMen ni har lofvat alt tillbringa sommaren här; att förvandla vistondet på landet till ett paradis genom att låta oss tjusas af edra toner, hänföras af er glädtighet och bedåras af behaget i ert väsende. Då her jag lofvat hvad jag ej kan hålla. Ni har ej kört en ton af mig sedan jag kom hit. SDet är sannt, ni har varit obeveklig.4 SAF det enkla skälet att om jag nödgats sjunga under skuggan af dessa träd skulle jag endast kunnat uppstämma någon andlig sång. Ni haricke heller hört mig skratta eiler skämta.f Nej det har verkligen sett ut som glädjen flytt ifrån er, efter ankomsten hit. Den har så äfven, derför måste jag bort.4 Amwys svarta ögon blickade sorgset framför sig. Genom hvilket medel skall man lyckas få glädjen alt återvända till er själ, hviskade Allon och satte sig bredvid henne. Just nu skrattade Stefan och var så lifligt intresserad af hvad Gurli sade att det