Aftonbladet – 13 maj 1863, sida 2

Vevisade, att denna pilivit omöjlig och della j! genom holsteinarnes beteende, begagnade : tillfället att — fnåhända för den närvarande prins Christian, ty för grekerna kan det näppeligen vara — visa, att fantasien icke får söka Danmarks räddning i absolutismen, ty deri ligger först det säkra förderfvet. Ett utskott bar blifvit tillsatt för att granska möjliga förändringar i adressen; Tscherning har föreslagit en helt och hållet ny och ministeriel adress, väsendtligen, såsom hanj sade, för tvinga rådels medlemmar alt uttala sig bestämdt och öppet samt ej dölja olika åsigter bakora samma ord, hvilket han påstod vara härdelse med den till utseendet milda och fogliga Hage-Clausenska adressen. Flera af de riksrådsmedlemmar, som under förra sess:onen närmast stodo emot regeringen ha denna gång tegat stilla eller slutit sig till henne; så t. ex. tyckes regeringen, ha ett starkt stöd i höiesteretsassessorn Krieger, hvilken hade ett i och för sig ypperligt anförande under adressdiskussionen, och likeså i böiesteretsassessorn Mourier. Blixen-Finecke sparde sig till sist, men gjorde det intrycket, att han borde ha spart si. ännu längre; han beskärmade sig öfver att utrikesministern i en depesch till beskickningen i Ryssland talat om regeringens sagesse, hvilket han öfversatte med visdom, en öfversättning, mot hvilken flera af rådets medlemmar leende protesterade, och utrikesministern fann, att om detta varit det enda fynd Blixen-Finecke gjort vid läsningen at depescherna, så var det något tarfligt. Han framställde derefter några planer om ett allmänt möte mellan slesvigarne och konungarikets invånare och anvisade Slesvigs domkyrka eå:om lämpligt ställe — huru stor den än är, skulle den dock lätteligen bli för liten — men det fanns ingen hållning och ingen allvarlig politik i de antydningar hau kom fram med. Infödingsrättslagen har förevarit till andra behandling, och tolkningen af den särskilda infödingsrättens verkningar lockade till och med fram den i egen hög herrlighet och skarpsinnighet eå säkre f. d. finansministern och uppfinnaren af riksrådets kuriösa minoritets vallag, geheimerådet Andiee, för att upp mana regeringen att yttra sig bestämdt om verkningarne, om t. ex. en sådan särskildt infödingsberättigad medborgare kan bli embetsman i den gemensamma monarkien, om han kan vara officer vid flottan när denna håller sig här vid kusterna, men måste afgå då hon kommer ped till Kielfjorden. Regeringens talande medlemmar Hall, Fenger, Monrad och Lehmann gåfvo i sjelfva verket hvar sitt olika svar, men hänvisade för öfrigt till att dylika frågor kunde lösas af administrationen, då de förekommo. Den holsteinska regeringspersonalen har nu flyttat öfver till Plin; de borde bara ha tagit helstatssakerna med sig! De kunna nu å osanna underrättelser om de större och indre slesvigholsteinska demonstrationer, som göras; till och med kreatursmarknaderna äro tummelplats för slesvigholsteinismen, och på en marknad i Husum råmade man i förra veckan upprorssången, så att det dånade efter; jag hoppas att korna råmade med! I tisdags besökte H. M. konungen den udentföreningsbyggnaden och universbibliotcket. Han hade utbedt sig att bli serverad med ehampagne i studentföreningen, för att dricke dess skål, och efter det han blifvit helsad med en sång och ett tal, föreslog hen också skålen i vänliga och bjertliga uttryck. Han tackade studenterna för det de alltid hållit af sin konung; nu har han blifvit ceroas granne, nu visste de hvar han bodde; om det var något, som låg dem på hjertat, hvilket han kunde afhjelpa, så skuile studenterna fritt vända sg till honom. H. M. konungen var mycket liflig och lät underrätta sig om allt hvad som rörde lokalerna; när han såg de interimistiska gaskransarne i festsalen, bad han styrelsen beställa några gaskronor toch hvad som öfrigt fattades dem på hans räkniog; jag är ju på sätt och vis den rikaste studenten i landetX. Hans gemål, som följde honom, bad honom om tillåtelse att få skicka studenterna hans byst i marmor! I dag voro studentföreningens styrelse, dess byggnadskomit och såsgföreningsstyrelsen bjudna till konungen, som äfven der mittog dem med stor öppenhet och hjertlighet. Professor Clausen, som är medlem af byggnadskomitån, föreslog en skål för landets fader; konungen svarade, att han mottog skålen såsom landets son och tackade genom att föreil för modren. iig och dugtig borgare i Köpenhamn har i dessa dagar vändt uppmärksamheten på de alldeles otroliga blodsugareräntor, som fattigt folk måste erlägga på pantlånekontor, der de pantsätta saker för att anskaffa penningar 1 knappa ider, räntor, hvilka isynnerhet för små summor på kort tid kunna stiga till 6—700 procent. Det föreslås att inrätta humanare pantlånekontor, der man genom välgörande bidrag kunde sättas i stånd att anskaffa billigare räntevilkor. Man har ansett sig kunna tills vidare nedsiätta dessa räntor åtminstone till 50 procent om året. Jag kan ej neka till, ått för ett företag, som ville vara filaniropiskt, skulle 50 procent se något besynnerligt ut. åtminstone vid första ögonkastet. Ins:mlingarne för Polen ådsgalägga fortfarande, hvilket behof man haft att vi-a sin sympati. I förteckningen öfver de bidragande finner man ett och annat märkligt, så-om t. ex. bredvid hvarandra h. exc. konseljpresidentens fru och Sen dödsfiende till den Hallska pobhtiken5; äfven länsgrefvinnan Dannrer har lemnat bidrag; konungens och utrikesministerns gemåler — det är be tänkligt nog; vi få visst en liten påminnelse från Ryssland! Bland studenterna är det stark agitation för att sammankalla ett studentmäre för att nitrveka eturdenternas svm