Aftonbladet – 12 maj 1863, sida 2

Allon å sin sida hade hela förmiddagen haft att göra med inspektoren och bokhållaren, hvilka, sedan Walter var borta, kommo till husbonden för att mottaga befallningar. Nu var det eftermiddag. Gurli tog sin hatt för att gå ned till villan, såsom den nya byggnaden kallades, då Allon inträdde till henne hållande ett bref i handen. tJag kan helsa dig från Stefan, sade han och såg stadigt på Gurli. Jag har haft bief från honom. Han påstår sig hafva så mycket att göra vid, Breddal, efter sin återkomst från tinget, att han storligen be tviflar att han får tid helsa på oss. Han ber derföre att skriftligen få önska oss en glad sommar och ett angenämt vistande på Birgersborg. Förefaller det dig icke besynnerligt af Stefan, då han har så nära, alt icke hafva tid resa en och trefjerdedels mils väg för att träffa sina slägtingar. Icke det minstaX, försäkrade Gurli med den likgiltigaste min i verlden. Stefan bar aldrig tyckt om Birgersborg, och då han ej är tvungen, vill han väl bespara sig obehaget af att återse ett ställe, som misshagar honom. Dessutom har han naturligtvis mycket att bestyra med Breddal för att få det i ordning till v ntern åt faster Mathilda. Men jag tycker att Stefen väl kunnat göra en visit här, för höflighets skull åminstone. Man frestas verkligen tro att hans uppförande härflyter från något hemligt motiv. Allon fixerade sin hustru. Och om gå vore, är det ju en för oss alldeles indifferent sak, sade Gurli. Vill Stefan ej komma, må han då vara härifrån... Har du lust att följa mig ner till villan? Omöjligt skulle Gurli kunnat bibehålla detta yttre lugn då man talar om Stefan, fall hon vore fästad vid honom med något ifligare iotresse, tänkte Allon. Det är en vedrig och falek beskyllning af Grönlund.4 Högt ytirade han: