Aftonbladet – 9 maj 1863, sida 2

SLAMINITISE MCA SIG talad allldg. ASEL al Vitlinv och naturligt, att en furste, som lifvas af de välvilligaste afsigter, beräknar vidden och utsträckningen af de inrättningar, som äro ämnade att bereda hans undersåter de gynnsammaste vilkoren för deras tillvaro. Vår höge herres afsigter hafva gifvit sig tillkänna alltifrån hans uppstigande påtronen, och ingen i Europa kan om dem vara i okunnighet. Ians majestät har beslutsamt inträdt på förbättringarnes bana. Stödjande sig på sitt folks förtroende och tillgifvenhet, har han inom några få år företagit sig och fullbordat en samhällsförändring, som andra stater endast efter ett långt tidsförlopp och med stora ansträngningar kunnat förverkliga. Hans omtanka har icke stannat dervid. Systemet af en gradvis skeende utveckling har tillämpats på alla grenar inom det offentliga lifvet och på de bestående inrättningarne. Det öppnar för Ryssland vägen till ett regelbundet framåtskridande. Kejsaren framhärdar härutinnan, utan att brådstörta eller låta sig hänföras, med tillbörligt afseende fästadt på de grundämnen, som det tillhör tiden att förbereda och bringa till mognad, men utan att någonsin afvika från den bana som han för sig utstakat. Detta förfarande har tillvunnit honom hans undersåters erkänsla och tillgifvenhet. Vi tro, att det äfven berättigar honom till Europas bifall. Samma afsigter hafva oaflåtligen lifvat H. M:t för så vidt det varit honom möjligt att åt konungariket Polen egna sina omsorger. Vi skola här icke ingå i uppräknandet af de nationella inrättningar, till större delen grundande sig på val, fvarmed detta land blifvit begåfvadt. e synas icke hafva blifvit tillräckligt uppskattade i Europa, vare sig till följd af afståndet eller kanske snarare emedan förblindade lidelser och ett fiendtligt anhangs afsigtliga bearbetningar trädt hindrande i vägen för ett rättvist och oväldigt omdöme. Det system, som af vår höge herre blifvit grundlagdt, innesluter i sig ett frö, som tiden och erfarenheten böra utveckla. Det är ämnadt att leda till en administrativ sjelfstyrelse, grundad på de provinsiella och municipala inrättningar, som i England varit utgingspunkten och grundvalen för landets storhet och välstånd. Men, vid verkställandet af denna afsigt, har kejsaren mötts af hinder, hufvudsakligen härledande sig från oordningspartiets stämplingar. Detta parti har insett att, om det fritt läte det fredliga flertalet inom konungariket beträda denna det regelbundna framåtskridandets bana, skulle det snart vara förbi med deras egna syften. Deras ränker hafva icke medgifvit, att de nya inrättningarne sattes i verkställighet. Det har varit omöjligt att förvissa sig om hurn dessa verka, och i hvad mån de motsvara landets sanna behof och graden af dess utveckling. Det är först när denna erfarenhet blifvit vun nen, som man skall kunna bilda sig ett omdö me angående detta verk och kunna förfullständiga detsamma. Manifestet af den 31 Mars gifver i detta afseende vår höge herres tänkesätt tillkänna. Jemte en handling af mildhet, som, sedan de förnämsta af de beväpnade banden blifvit för skingrade, kunnat erhålla en stor utsträckning, har kejsaren bibehållit de redan beviljade inrättningarne och derjemte förklarat!att han förbehöl!e sig att åt dessa gifva den utveckling, hvartill tidsomständigheterna och landets behof kunde gifva anledning M:t kan då i sitt medvetandes renhet vädja till det förflutna; beträffande framtiden, så är denna med nödvändighet beroende af det förtrDcnde dess afsigter skola möta inom konungariket. Genom att förblifva på detta område anser sig vår höge herre handla såsom den bäste vän af Polen, som den enda, hvilken söker att på praktisk väg förverkliga dess välstånd. Lord Russell uppmanar Ryssland att i dess egenskap af medlem i det europeiska statssystemet uppfylla de deraf härflytande förpligtelser mot de öfriga staterna. Ryssland har en alltför omedelbar fördel af Polens lugn för attlicke veta uppskatta hvad dess internationella ställning kräfver. Det torde falla sig svårt att påstå, att det i detta hänseende mötts af en samvetsgrann reciprocitet. Den oupphörliga sammangaddning, som utanför konungariket ordnar och beväpnar sig för att underhålla oredan inom detsamma, är ett allmänt kändt faktum, hvaraf förnämsta olägenheten består i den moraliska öfvervigt som upprorets ledare deraf hemta till den fredliga befolkningens uppviglande, i det de hos dem göra gällande öfvertygelsen om en omedelbar samverkan från utlandet. Det är på detta sätt, som man sett tvenne lika bedröfliga inflytanden uppstå: det,som utöfvasaf bearbetningarne utifrån på upproret, och det, som uthålligheten af detta samma uppror i sin ordning utöfvar på den allmänna meningen i Europa. Dessa tvenne inflytanden inverka vexelvis det ena på detandra och hafva slutat med att framkalla den sakernas ställning, som makterna i dag anbefalla till det kejserliga kabinettets behjertande. Man begär att detsamma skall återskänka konungariket vilkoren för en varaktig fred. Denna önskan hysa makterna till följd af den öfvertygelsen, att de tid efter annan återkommande oroligheterna i Polen förorsaka inom de i det omedelbara gramnekapet af dess gränser begna stater en skakning, hvars återverkan låter g förnimma i hela Europa; att de på ett oroväckande sätt upptända sinnena och skulle, om de fortsattes, kunna under vissa omständigheter förorsaka förvecklingar af den allvarsammaste beskaffenhet. Hennes storbritanniska majestäts regering stöder sig dessutom vid tramstöllandet af denna önskan på 1815 års förbindelser, genom hvilken ällningen inom de olika delarne af Polen blifvit ordnad. Vi tveka icke att förklara, att dessa önskningar äro fullkomligt öfverensstämmande med dem, som hysas at vår höge herre. Hans majestät medgitfver, att, med den egendomliga belägenhet, som konungariket innehar, de oroligheter, som skaka det amma, kunna störande inverka på lugnet i de angränsande staterna, emellan hvilka, den 21 April (3 Maj) 1815, de särskilda fördrag blifvit afslutade, som afsågo att ordna hertigdömet Warschaus ställning, samt att de icke sakna betydelse för de makter, som undlertecknat det allmänna fördraget af den 28 Maj (9 Juni) 1815, i hvilket de hufvudsakiga bestämmelserna i dessa särskilda fördrag blifvit intagne. Kejsaren tror, att förklaringar på dessa grundvalar och i samma anda som de meddelanden, hvilka nyss blifvit oss gjorda, kunna leda till ett mål, öfverensstimmande med de allmänna fördelarne. Med tillfredsställelse tager vår höge herre fasta på de förtroendefulla tänkesätt, som hennes storbritsnniska majestäts regering för honom ådagaägger, genom att förlita sig på hans omsorger ör konungariket Polens försättande i en ställning, som kunde möjliggöra förverkligandet af ans välvilliga afsigter. Men ju mera kejsaren är benägen att hålla srannstaterna räkning för deras billiga farhågor. ifvensom de makter, som undertecknat 1815 års ördrag, för det deltagande de egna åt en sakeras ställning, som för hans majestät sjelf utgör öremål för ett lifligt bekymmer, desto mera aner sig ock vår höge herre förbunden att allvarigen fästa de hofs uppmärksamhet, hvilka med örtroende vändt sig till honom, på de verkliga sas erna till denna belägenhet och på u vägarne tt derför finna något botemedel. Om hennes storbritanniska majestäts regering äster vigt vid den återverkan som oroligheterna Polen utöfva på lugnet i Europa, hafva vi skäl tt vara ännu mera förvånade öfver det infly. omm Kansas ann YFjslunmnms tt lan —— AA AS Am — vt (0 (AH TV nn KK KA Am — 0 — NN 20