Aftonbladet – 9 maj 1863, sida 2

— Ean person, som uppgifver sig vara för. fattare till de artiklar uti Dagladet rörande polska frågan hvilka framkallat så allmän indignation, har i skrifvelse till oss begärt, att vi skulle införa ett slags svaromål rö. rande dessa artiklar jemte ett stycke ur en af dem. Vi ärna icke inlåta oss på att söka konstatera riktigheten af denna uppgift eller lemna plats åt några personliga svaromål. Då Dagbladets ifrågavarande artiklar varit införda, ej såsom insända uppsatser, uten såsom bladets egna, så tillhör det nämnde tidningsredaktion ensam att för dessa atislar föra ordet. Det skulle onekligen vara ganska beqvämt, om Dagbladets redaktörer skulle kunna göra anspråk på att begagna, icke blott Dagbladets, utan äfven våra spalter till polemik emot oss. Dylika anspråk kunna vi emellertid icke uppfylla. Det medföljande urklippfa stycket ur en af artiklarne kunna vi emellertid gerna införa, då det icke borttager mycket utrymme, och då det utgör ett prof, huru det är möjligt att, omedelbart efter det man genom sina iilvilliga framställningar gjort sitt bästa att motverka och qväfva sympatierna, kan för att bringa litet socker öfver den stygga anrättningen, uttala sig såsom lifvad af dessa sympatier och såsom önskade man nästan detsamma som Polens vänner: Men frågar man oss: önskar ni då att Polen skall förblöda, att Ryssland skall inom detta olyckliga land fortsätta sina illbragder och sluta med att utrota den polska nationaliteten? Nej, svara vi, tusen gånger nej. Tvertom är vår innerligaste, uppriktigaste önskan att Polen måtte räddas och dess tillvaro garanteras, Vi tro likväl att funder nrurarande förhållanden ett sådant resultat icke skulle vinnas derigenom, att endast Frankrike och Sverige förenade sig om ett krig, i stället för att förena sig med det öfriga Enropa, för att på underhandlingarnas väg ordna Polens förhållanden. Vi föreställa oss nemligen, att den nuvarande situationen är af alla den minst lämpliga och snart sagdt omöjlig för ett krig å Sverges sida mot Ryssland, så vida icke både England och Frankrike derom blifva all