Aftonbladet – 7 maj 1863, sida 2

PE AA 2 0 , IE åsom folken vilja, skulle göra större under; sö erk, än alla dessa i luften utsläppta rykten h: m rustningar och krig, hvilka dock slutli-st en upplösas i regnbågens fredliga färger. te om För engelska parlamentet har i dessa jagar blifvit framlagd en blå bokt, inneållande diplomatiska handlingar rörande volska frågan. Redogöreisen går dock icke å långt att der ännu meddelas de ryska varen på makternas sednaste noter till Peersburg. Man får emellertid af densamma tt begrepp om den ställning de särskilda nakterna intagit till frågan. Den engelska reckoskriften ?Economist, som i den af di,Blomaterna iakttagna stora varsamhet finner tt bevis på buru kritisk ställningen i sjelfva verket är, gör följande framställning af hufrudintrycket af den diplomatiska kerresponlensen: Vid uppresningens utbrott ytrade sig ycsland i en ton af högsint beslagande ch lugn tillförsigt. Det är numera ådagaagdt, enligt furst Gortschakows egen utago, att utskrifningen medelst val var en itgärd, med berådt mod vidtagen, för att i nassa från Polen aflägsna vådliga och missvöjda samhällsklasser, samt att Wielopolski var den som hittat på och rådt till det steg, som furst Gortschakow icke gillade, utan beklagade?. Han ursäktar emellertid sa ken med den vådliga bevekelsegrunden, att let endast varit ett försök att taga tjuren vid hornen, sedan sammansvärjningen hunnit sprida sig vidt omkring i Polen innan man begagnade ett så strängt botemedel. Den ästadkom icke — yttrade han — utan påskyndade blott uppresniagen, hvilken annars skulle ha utbrutit nägra månader sednare uti en mognare och mera hotande form. Denna lugna och sorgset välvilliga känsla emot det oroliga barnet förvandlas dock tydligen ionan underhandlingens slutliga utveckling till någonting vida mera dystert och hotande. Ända från första början hade furst Gortschakow låtit förstå, att blott ett ord, vädjande till de polska böndernas begär efter jordbesittning, varit nog för att sätta dem i harnesk emot jordegarne, och före den tidpunkt, der de nu meddelade handlingarne sluta, har detta ord verkligen blifvit uttaladt. Dessutom ha insurrektionens framsteg och de europeiska makternas framställningar förmått den ryske utrikesministern att antaga en vida bittrarel ton rörande den pästådda interventionsrätten. Denna rätt är naturligtvis grundad på 1815 års traktater, hvilka, då de åt Ryss land lemnade Kongresspolen på vissa vil-1 kor, inneburo en rätt för de kontraherande makterna att påsrka berörde vilkors uppfyllande. En sådan rätt förnekas af furst Gortschakow på tvenne skäl, Först och främst emedan den slags representativa konstitution?, som man utfäst för Polen, var helt och hållet öfverlemnad åt ryska kejsarens eget behag; att ehuruväl Alexander af blott nåd fullgjort förbindelsen, hade den högst ohandterliga karakteren af de sålunda gifoa institutioneroa förmått czaren att taga dem tillbaka; och slutligen att den nuvarande kejsaren gifvit Polen större a I NR mA Mn re gt än åt nägon annan af sioa besittningar före utbrottet, och till och med en slags representativa rättigheter. Sålunda — sger furst Gortschakoff — har czaren gjort allt hvad bau lofvat alt göra, ehuruväl den utlofvade och nyligen gilna representalionen? icke just alldeles var af det engelska slaget. ! För det andra genmäler han, att om ock! allt detta icke kan betraktas såsom ett upp-: fyllande af löftet, så förefiones numera icke , någon rätt hos de kontraherande makterna; att yrka på dess uppfyllande. 1830 års rei volution gjorde, säger han, ett slut på den: traktatenliga rätten till Polen, och satte i dess ställe eröfringens rätt. Ett skönt er-; gument i sanning, eniedan det innebär, att polackerne kunna genom en revolution, framtviogad af elt ryskt löftesbrott, förverka ; alla traktatenliga rättigheter, men att Ryss-j land ingalunda förverkat sina genom ettaf i ligt löftesbrott. Ryssland bryter först; a förbindelser och bibehåller sina i kon-! traktet stadgade rättigheter. Derpå gör, Polen en uppresning, som Ryssland kuf-i var, och sedan påstår sig ej hafva några vidare förbindelser att iakttaga, emedan det tvungits att eröfra ett land, som det erhållit emot löften, hvilka icke blifvit upp fylida. Man finner ej i dessa handlingar svaret på de tre stormakternas noter; meni tonen i de här meddelade ryska depescherna ; befinnes emot slutet ej särdeles försonlig. I Rekryteringen har blifvit en slags national i appell till bönderna, och lord Napier skrifver den 5 April, att första tecknen till en j patrioudsk agitation äro för banden och Yrekiyterna i de ryska provinserna gå in i tjenst med ovanlig hurtighet, och begifva sig på marech under intrycket af ett förestående heligt krig4. När härtill Jägges, att hr Mouny rapporterar från Wien, alt ryska armåns grymheter mäste tillskrifvas brist på disciplin, och denna åter misstron till oficerarne, hvilken som det påstås föranledt en order till soldater a att lyda underofficerarne och att utöfva ett slags spioneri på öfverbefälet, så kan man, som vi tro, göra sig ett temligen klart begrepp om ställ ningen i Ryssland, sådan den ådagalägges i dessa dokumenter. Hvad Preussen beträffar, behöfver endast sägas att det från första stunden var mera ryskt än Ryssland sjelft i förhållande till Polen, att det försökte hemlighålla konventionen med Ryssland och vägrade att offentliggöra den utan Rysslands samtycke; att, å andra sidan, Ryssland ej tyckes göra någon hemlighet af konventionen, utan tvärtom omtalade furstGortschakow med afsigt att Skejsaren önskade att den skulle publiceras, och alt om detta icke skett, så härledde det sig från hinder jå annat håll; samt slutligen att hr v. Bismarck erkänner att ban sökt betaga Ryssland mod och håg att göra några konstitutionelia eftergif er åt Poler samt att han allt fortfarande intager samma stäloing till frågan. Hr v. Bismarck svarade på det engelska förslaget, att det var omöjligt för Preussen att ändra en politik som det fullföljt i två år, och att, seden det under nämnde tid varnat kejsaren op sland fir da nanndvikliga fälidorna af I