Aftonbladet – 7 maj 1863, sida 2

slutligen blifvit minst lika bestämd som hr Drouyu de Lhuys. Lord Russells ställning till frågan antydes förnämligast genom redogörelsen för två samtal som han haft, det ena den 16 Mars med österrikiska ambassadören grefve Apponyi, det andra den 9 April med ryska sändebudet baron Brunnow. I det första ade lorden yttrat, att Ryssland kunde styra Polen endast på två sätt, antingen efer kejsar Nikolai, mot alla begrepp om rällvisa och mensklighet stridande metod, eller ock såsom Alexander 1 styrde det, skyddande det mot ryssarnes hat och hämnd genom att garantera dess nationella institutioner och en lokaladministration, helt och hållet skiljd från den ryska. Någon medelväg funnes icke. Men lorden medgaf öppet, att han icke ansåg Kongress-Polens återställande såsom något definitivt arrangement, utan att derunder sjelfständighetstörhoppningarne skulle underhällas och mähända inom femion eller tjugo år blifva tillfredsställda; ?men?, tillägger lorden i sin berättelse, jag tvekade icke att tillstå, att yid jemförelse af de båda systemerna, skulle Hennes Majestäts regering vida före: draga omedelbar fred och ett ljust tidskitte af rättvisa, lycka och frihet, med utsigt till framtida sjelfständighet och återstäliande af konungariket Polen, framför ett det ryska Polens fördömande till en ?mörk och dyster period af slafveri och förtryck, efterföljd, måhända snart nog, af ett aytt utbrott af hat och hämnd?. Grefve Apponyi svarade härpå, att han fattade lordens äsigter, men Österrike, i dess ställning, kunde icke dela dem. Under samtalet med baron Brunnow tackade denne lorden för det att fordringarne i den då tillämnade engelska depeschen till Petersburg skulle fortfarande grundas på wienertraktaten; men kan önskade veta om den blifvande framställningen skulle blifva af fredlig natur. Lorden svarade, att detta skulle blifva Ländelsen. ?Men tillade ban, förhållandena kunna förändras, Den nu ifrågavarande framställningen frår Hennes Majestäts regering torde blifva till. bakavisad, likasom framställningen af der 2 Mars blifvit förkastad af den kejserligt regeringen. Resningeni Polen torde komm: att fortfara och antaga större dimensioner omenskligheterna å båda sidor torde till taga och utbreda sig öfver större delen a Jandet. Om under sådana förhållander ryska kejsaren icke toge några törsonlig: steg, så torde faror och förvecklingar upp Pstå, som icke nu kunna beräknas.? Brunnow svarade härpå, att Rysslan hölle fast vid Europas nuvarande territorial förhållanden, och han hoppades att äfve England skulle göra det; vartill Russel åter genmälde, att detta var engelska rege riogens önskan; men?, anmärkte han der jemte, Ryssland har sjelf i åtskilliga fal föreslagit och sökt ästadkomma territorial förändringar. Han hoppades likväl att pärvarande fall ryska kejsaren, genom a! bevilja amnesti åt dem, som vilja nedlägg vapen, och genom välgerningarne af ir institutioner åt Polen, skulle göra slut p insurrektionen.?