Aftonbladet – 6 maj 1863, sida 2

rakxktiar man dessa sasom iolkDpeslut, DakKOom wilka en vilja står, så kan jag ej inse att! egeringen kan bli längre vid styret; ty Cainoresulutionerna fordra en stor afsöndring ch vilja ha den strax. Jag tror emeller-! id icke på något ministerombyte; det loger ör ögonblicket icke i luften, så framt ej den nuvarande minisidren sjelf skulle önska afoå ch, t. ex. genom att begära ett ovilkorligt ch entusiastiskt förtroendevotum, hvilket lock kanske icke skulle gifvas, inleda sin gen afgång. — Infödingsrätten hänsköts en välligt till andra behandlingen; flera af den ikta, goda, gamla skolan aftöllo sig från att fösta. I dag förekom tulltaxelagen till första bevandling, men denna blef ej afslutad. Gods ;garen ÅA. Hage angrep taxans brist på frisinthet; den var gammaldags och kunde ej gifva vår handel och industri den knuff framåt, ivaraf vi äro i så stoit behof. Konferensådet David, reaktionens bästa hufvud, framställde också några förebråelser mot finansministören, men ville dock långtifrån icke vå så långt som Hage och lägga hela be skattningen på några få föremål efter enselskt mönster. I motsats till Hage, som örskade tullgränsen flyttad till Eidern, förslarade David, att han skulle anse detta för en ekonomisk och politisk olycka för Danmark, och han beklagade derföre den myn: lighet lagen gifver regeringen att, om holsteinarne icke antaga riksrådets beslut, då lytta tullgränsen. Finansministern, som i ett mycket lyckadt föredrag försvarade sin jeg, förklarade att regeringen högst ogerna ville flytta tullgränsen, men om holsteinarne visade sig alldeies omedgörliga, kunde det lock slutligen bli en nödvändighet. Tscherning utropade med väldig stentorsstämma, att antingen måste man kasta regeringen öfver ända, eller också borde man nu, då hon kommit så långt, följa henne istort och smått och understödja henne i allt, och det skulle han. Denna debatt började för öfrigt med en något beslöjad fråga af BlixenFinecke till regeringen, hvars besvarande skulle ha visat, huruvida kungörelsen at den 30 Mars var laglig eller ej, men den blef alls icke besvarad. I dag inlemnades ett annat förslag till svarsadress på trontalet, om hvilket en stor del af rådets medlemmar hade förenat sig; det inlemnades at herredsfoged H. Höge och professor H. N. Clausen; men jag antager, att den rådet mycket inflytelserike höjesteretsassessorn, etatsrådet Krieger instämmer med dem. Adressen går ut på att fordra en för fattningsmässig garanti för, att när en lag är antagen af riksrådet, skall den, då hols:einarne ej antaga den, eo ipso vara leg i konungariket och Slesvig. Härigenom lägses afsöndringsmakten i hög grad i riksrädets hand; ty om holsteinarne icke antaga de af riksrådet beslutna lagarne ord för ord, så bortfaller så till vida gemeosamheten, den faktiska gemensamheten, ty det finnes ingea rättslig sådan. Detta yrkande är i sjelfva verket icke mera än hvad som kunde lyckas ligga i kungörelsen och trontalet, men det kan mycket väl vara så, alt regeringen — för utlandets och de reaktionäras ekull — skall draga sig för att uttala det skarpt, ty regeringen kan ej med de skarpa uttalandena. För öfrigt skall adressen — den är ännu icke tryckt, så att jag icke kan meddela den in extenso — innehålla en mening, som afråder från någon utveckling af de särskilda elesvigska institutionerna i frisinnad riktning, innan sjelfva författningsförhålland.t mellan konungariket obh Slesvig är ordnadt och i frisinnad riktning utveckladt. Ni skall af adressen finna, att man, så framt regeringen trots sina helstatsböjelser vill gå irligt och bestämdt in på en gradvis skeende afsönd.ing, tyckes vara benägen att stödja henne. ltt sådant afskiljande gradvis kan helt säkert gå hastigare än man anar, men et kan också komma att gå en långsam och pinsam gång, och det kan möta ögonblick, då de politiska förhållandena icke äro :Å gynsamma för oss, som de egentligen äro nu. Den Blixen Finecke-Kricgerska adressen skall samtidigt förekomma till behanding, och diskussionens gång skall då kunna bestämma valet. Nu ha vi då grekerna här istaden. Samma lag de kommo telegraferude prins Christian senast till konu n: Grekerna äro h hvad skall jag göra? Och ko en svarade Ingentiog, de gå till utrikes ministera, han il o38.4 Och nu underhandlas det också med utrikes ministern, och, såsom det berättas, gå grekerna in på vilkoren; stormakerna lolva att afbjelpa föriretligheten, att konungen af Baiera förbehåller sin familj rocen — åtminstone i perspektiv, och prinn blir konung i Grekland och till slut by vantinsk kejsare -— väl till märkandes, se dan han är koofirmerad, ty det skall ske allraförst. Det är rätt olyckligt, att prinsen just för ögorblicket är patient, ty han var vrickat sin hand. Den unge fursten är ;n utmärkt gymnastikus och har på en him nelsfärd i ett högt träd skadat honden. Man can ha allt skäl att hoppas, att han skall nföra de olympiska s elen; bara icke denna vändelse med det höga trädet skall vara en varning, alt han skall akta sig för att krypa r högt upp i höjden! Jag är hellre böjd ör att tro hvad eit annat rykte säger, att renden blifvit skadad i en olympisk lek med orodern, vår konung en gång i framtiden ävk om det också skulle epå om litet krig. vellan Grekland och Danmark en gång, det unde just icke göra näg Bland deputaionens medlemmar intressera sig alla mest jr den gamle amiral Kanaris; han är nu gammal och svag, att han måste bäras mkriog. Hura lätt grekerna kuana bli miss brstädda här i Köpenhamn kan ni finna coamt deraf, att en af herrarne har på sitt Jtlkart enitet Sidintest: det skall nå orea