Aftonbladet – 5 maj 1863, sida 3

RIKSDAGEN. UTSKOTTSBETÄNKANDEN. Af lagutskottet OO N:r 33. Tillstyrker, i anledning af de utaf frih. S. Creutz hos ridderskapet och adeln, hr Staaff i borgareståndet och August Carlberg från Hallands län i bondeståndet väckta motioner om förändring i stadgandena angående giftomannarätt, det rikets ständer måtte för sin del besluta en så lydande författning angående ändring i lagens stadganden rörande giftomannarätt : Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt, angående giftomansinseende öfver mö, förordnas som följer: Ogift qvinna, som fyllt 25 år, stånde ej e under giftoman; dock sker härigenom ej någon ändring i hvad lagen i 2 kap. 10 S, 3 kap. 10 S och 6 kap. 1 8 Giftermålsbalken stadgar samt hemställer, i sammanhang dermed, vet samtlige riksstånden måtte för sin del besluta, att, derest ofvanintagna författningsförslag varder af rikets ständer bifallet, jemväl ett nytt moment deri införes, af följande lydelse: Hvad i 29 punkten afridderskapet och adelns privilegier finnes stadgadt i strid med de i denna förordning gifna föreskrifter, varder härmed till kraft och verkan upphäfdt. Reservationer äro anmälda af grefve E. Sparre, med hvilken domprosten Björling förenat sig, samt af biskop Bring och doktor Forssell. Af oxpedliionsntskottet. N:r 10. Meddelar att ridderskapet och adelns återremiss af skrifyelseförslaget n:r 67, angående regleringen af utgifterna under riksstatens första hufvudtiel, icke föranleder någon åtgärd, enär detsamma blifvit af de öfriga riksstånden bifallet, N:r 11. Hemställer, i anledning afen utafgrefve G. F. Snoilsky hos ridderskapet och adein derom väckt moiion, att dagen för rikets ständers nästa sammanträdande till lagtima riksdag må bestämmas till den 16 Oktober 1865. Debatten öfver polska frå H. exc. utrikes statsministern grefve Manderström medgaf fullkomligt ständern tt alt älyen i frågor, som 1örde vårt lands utländska politik, framställa sina önskningar K. M:t dock paturligtvis obetaget att derå fästa det afseende, som hän fann för landets sannskyldiga bästa för-. delaktigast. Ständerna böra dock förstå att med klokhet begagna sig af denna rättighet, så att de ej derigenom sätta regeringen i förlägenhet. Skola nu emellertid önskningar af rikets ständer i någon sådan fråga famställas, så bör väl regeringen ega anspråk på att sådant sker på det sättet, att hon ej behöfver råka i någon slags tvekan om hvad med önskningarne verkligen menas. Så är dock förhållandet med de motioDn som föranledt det nu förgliggande utlåtanet. Eller hvad mena väl motionärerne med detta Polens åternpprättande, för hvilket Sverge skulle uppträda? Är det meningen att återställa s0jen, sädant det vax till följd ar 1815 års fördrag? Kller sådant det var 1795, eller 1792. ler 1772, efler kanske ännu längre tillba missförstånd, som också börjat inrota sig allt ä a C C att underteckna en traktat tillsammans med andra makter och att utfärda en garanti om en stats sjelfständighet. Den, som noggrannt äl I af wienertraktaten, Hirer ic kunna finna något stadgadt :om en verklig ga rånti. Detta hindrar döck icke att ju man kan fordra, att en traktats bestämmelser skola uppfyllås; men man har icke iklädt sig lika bestämfa förpligtelser som då man garanterar något. Det låter mycket väl säga sig, att man skall begära Polens återupprättande. Man kan göra det,