Aftonbladet – 2 maj 1863, sida 3

). Om ock detta beslut, i och för sig sjelft, är enligt min åsigt räit, torde dock såväl teta!en som Stockholms stad hafva nog vigtiga intressen af vidsträcktare omfång för jatt ej böra förbises. Dessa intressen bero hufvudsakligen på 2:ne frågor, hvilka, i ani seende till den olika betydelsen af och de olika vilkoren för hvarderas lösniog, böra ffristående behandlas, churu de visserligen Jega samband med hvardera. Dessa frågor järo den om en sammanbiadningsbana genom Stockholm och den om stationernas rätta plats, hvilka frågor blifvit på sådant sätt sammanblandade att hvardera, enligt milt förmenande, ej framträdti sin rätta dager. En sammanbiodningsbanas, ej af mig bestridde, fördelar komma hutsvudsakligen, om ej ensamt, staten till godo, enär de uppgifvits bestå af följande 3:ne hulvudpunkter, nemiigen: Behof af blott en enda reparationsverkstad för jernvägarne i mellersta Sverge, och denna anlagd i Stockholm, förminskadt behof af rörelsemateriel samt förminskad administrationskostnad. Alla dessa fördelar tilllalla uteslutande staten såsom jernvägsegare, och den trafikerande allmänheten tillkommer ingen del deraf. Fördelarne af alt transito komma genom Stockholm tilltaller deremot obestridligen allmänna rörelsen på samma gång som staten, men transitofarten kan svårligen, af ofta upprepade skäl, beräknas till stort belopp, hvadan ock de fördelar dess underlättande kommer att medföra ej torde kunna skattas särdeles högt. Att Stockholms stad enskildt kan draga stor fördel af sjelfva sammanbindningsbanan har knappt varit mycket allverligt ifrågasatt. De lvkala fördelar Stockholm har rätt att af jernvägsanläggningen fordra, hvila till allra största delen på andra omständigheter, än att passagerare och gods med lätthet skola kunna passera förbi staden. Ensidigt uppfattad skulle tvärtom deri ligga för Stockholm en olägenhet, hvilka dock iingen mån bör verka på afgörandet af en fråga, som för det allmänna kan medföra gagn. Emellertid torde med säkerhet kunna antagas att sammanbindningsbanan, om den anlägges, afser statens fördelar och ej i någon större grad Stockholms stads. Att betydelsen af dessa fördelar olika uppfattas är oundvikligt, äfvensom att de ofta mycket öfverskattats. Fråga kan verkligen vara huruvida ej staten och det allmänna kan hafva mera gagn af några mil längre jernväg i mången landsort, än af sammanbindningen genom Stockholm. 1859 års komitå tyckes ock hafva haft denna åsigt, enär den antager att Sarbetet å Sjernvägen genom Stockholm icke kommer Satt företagas förr, än banorna först från söder och sedan från norr blifvit i det närmaste fullbordadeX. Denna åsigt, undersiögd af dävarande chefen för statsjernvägarne, bar måhända ej ännu förlorat sitt värde. Emellertid torde den relativa vigten af att sammanbindningsbanan genast utföres framför åtskilliga andra delar af statens jernvägsnät ätminstone kunna ifrå af dem, hvilka anse såsom nödvändigt att en sammanbindning af banorna norr och söder om Stockholm bör ske, hvilket jag för min del i måvga år antagit. Men hvad som as äfven deremot ej utan den största skada för sta-) ten såsom jernvägsegare, för Stockholms stad och för allmänna rörelsen kan uppskjutas, är vidtagande af alla åtgärder för underlättande af trafiken till och från Stockholm; åtgärder, som i hufvudsaklig mån äro oberoende af om sjelfva sammanbindningsbanan kommer något förr eller sednare till stånd. Dessa åtgärder bestå i ett lämpligt anordnande af stationerna inom Stockholm, på det rörelsen till och från dem må blifva bade beqväm och billig. Det är ör att vinna ett sådant mål som stora och ostsamma arbeten i många större städer blifvit nedlagda på att föra jernvägarna långt in i dem och gällan i främsta rummet för att befordra transitorörelsen. Utan sådana åtgärder kan hvarken S ockholm eller all mänheten draga den fördel af jernvägarne till hufvudstaden som den borde, och utskottet har, i min tanke, orätt delat hålfvorna, då de gynnat andra, visserligen ej oviglige, jernvägsanläggningar med högre bidrag än hvad K. M:t föreslagit, men underlåtit att göra något för den vistigaste punkt på statens jernvägar och låtit denna punkt få fortfarande ega sin, för den söder ifrån kommande trafiken beräknade, station provisionelt förlagd bland södra bergen. Om frågan angående stationernas ordnande. vore oskiljaktigt förbunden med frågan om .sammanbindningsbanan, skulle jag, på grund af hvad jag anfört, äfven för min del antaga såsom orätt att nu eftersätta denna bana för andra delar af statsjernvägarne. Men endast under ett enda vilkor äro dessa frågor oskiljaktiga, det nemligen att Stock holm: skall hafva blott en enda station der ell rörelse, så väl från norra 30m vestra stambanan, från Mälaren såväl som från Salisjön, skall tvingas att koncentrera sig. Min fulla öfvertygelse är att hvarje försök, att för Stockholms vidsträckta område och dess långs vidsträckta ständer utbredda rörelse endast ega en enda station, skallinom kort. misslyckas, .och att om ej genast från början valet af stationsplatser b ifver lämpligt för rörelsen, skall denna framtvinga nya stationer och antaletstationer slutligen blifva större än behöfligt och, till följd deraf, förluster uppstå vid administrationen i stället för den supppnerade vinsten af en enda station. Behofvet af flera stationer har ock med starka ord blifvit af friherre Ericson erkänd i hans sednaste anförande, deri bon säger att Stadsgärden har fördelar, tsom Ssnart skulle göra detta område till den förnämsta af sammauvbindningsbanans gods Ystatione:4 samt vidare i samma anförande antagit behofvet af spår till Nybrohamnen, hvaraf såsom korollarium följer anläggning derstädes af åtminstone en mindre station, enär expeditionerna af varor från denna hamn ej gerna länge kunde ske vid Klara sjö. Då Stockholms förnämsta godsotatian ej trrda få antnnan 11 a Pa