Aftonbladet – 2 maj 1863, sida 3

(min tanke, af direktionen i samråd med subskribenterna meddelas. Det ligger i sakens natur att en institution, såsom denna, endast på ett mycket ofullkomligt sält kan ersätta bristen ar ett universitet; och man kan icke deraf begära samma välsignelserika frukter för hufvudstaden och landet, som om en högskola vore här förlagd. Förr eller sednare måste detta ske, om vi på den andliga kulturens väg vilja hålla steg med andra folk som äro i åtnjutande af denna förmån; men tilläfventyrs skall denna anspråkslösa inrättning i någon mån tillfredeställa det begär efter vetande, som på ett så hedrande, ja, jag skulle, med hänseende till den obenägenhet vederbörande visa att tillfredsställa detsamma, vilja säga, på ett så rörande sätt utmärker hufvudstadens allmänhet. Det skulle då vara att alltförmycket misskänna det nit och den värma för den nationella bildningens befrämjande, som representationen i sednare tider ädagalagt, om jag skulle betvifla dess beredvillighet att lemna ett eå ringa bidrag som det här ofvan begärda, för ett ändamål, hvars storhet och vigt utan tvifvel öfvergår flert let af dem, till hvilka anslag i sednare tider blitvit, i vetenskapernas namn, begärda och beviljade. iir Blanches yttrande i Borgareståndet uti universitetsfrågan. Jag visste nog att det ej skulle lyckas denna gången, det behöfs många stötar för att få ner en så gammal mur. Derföre när jag fick utskottets betänkande i min hand, skyndade jag genast att se på slutet deraf. Det blir åtminstone en.hel hop reservanter, tänkte jag. Jag väntade inga af bondeståndet och inga af presteståndet, ty det förra förstår ej denna sak och det sednare vill icke förstå. Men adeln, men borgareståndet! Jag fann två af riddarhuset och af borgareståndet fyra, motionären inberäknad. Summa: sex. Det hade varit något det för hundra år tillbaka. Men nu, när vi skrifva 1863, är det verkligen för litet, och det är bedröfligt, nästan lika bedröfligt som motivet för utskottets afstyrkande. Icke ett ord om frågans moraliska betydelse och det intellektuellas förmodade vinst, icke ett ord om bildningens stora reform, som likväl afser hela vårt lands framtid. Hela motivet reducerar sig till en ekonomisk fras. Om det ändå varit en ekonomisk beräkning! Men, som sagdt är, blott en fras: Kostnaden, den stora kostnaden. Det är ungefär detsamma som om jag, vid bedömandet af en menniskas själsegenskaper, skulle stanna med min blick vid skosulorna, hvarpå hon går. Men onekligen är sättet beqvämt när man vill invagga folk i den föreställtingen, som-vi hört delas at många, att flyttningen af Upsala universitet vore ungefär detsamma som flyttningen af hela Upsala stad med slott och domkyrka, för att icke tala om källare och schweitzerier. Jag nämnde en gång under förra riksdagen, att jag i Stockholm skulle kunna inrätta ett universitet för hela riket, allenast jag finge till min disposition det ståtliga hus på Kungsholmen. som nu är garnisonens sjukhus, samt en half million kontant. Jag står qvar vid mitt anbud och utfäster mig derjemte att efter 10 är icke! allenast ha återbetalt den halfva millionen, utan äfven byggt ett nytt garnisonssjukhus i en lärapligare trakt af staden, något som i ala fall förr: eller sednare måste ske. Se här hur jag tänker gå till väga. Det roade mig en gång att i samråd med en gammal akademiker, som dertill är utmärkt rikenskapskarl, uträkna hvad man skulle kunna få för de 14 hus och anläggningar som inom psala stad tillhöra universitetet. Deras rätta ärde är 1,015,600 rdr rmt. Försålda på auktion skulle de gå till minst 578,000. Vi hade t. ex. upptagit auktionspriset för Carolina rediviva till 150,000, fast det medtagit 400,000, oberäknad grunden som Carl XIV Johan bekostade. Man behöfver icke frukta för att d 14 hus och anläggningar skola genom universitetets flyttning bli öde och ruiner. Med tillbjelp af ångan och den snabbare kommunikation, som Upsala snart får, bör Upsala kunna bli en ypperlig fabriksstad. Man kunde der anlägga. spinnerier, ölbryggerier, sockerbruk m. m. ÅAnnu kan mycket godt komma från Upsala. Hvad jag skulle få för universitetsbyggnaderna i Lund, det har jag ej beräknat, ty dem upplåter jag till det landtbruksinstitut i stor skala, som jag tänker. anlägga i denna stad. Med dessa 578,000 återbetalar jag icke blott den halfva millionen, utan lägger äfven grund till det nya garnisonssjukhuset. Vid den tid jag jorde denna beräkning hade Upsala 1080 stu-j: denter med 82 lärare och Lund 340 studenter med 58 lärare. Om 82 lärare äro tillräckliga för 1080 studenter, så måste ju 58 lärare vara alldeles för mycket för 340 studerande. Förenarl. jag nu begge universiteterna i Stockholm, så kan jag indraga 40 lärarelöner, tillsammans uppgående till minst 100,000 om året. För denna besparing har jag mera än som behöfs för hela det stora sjukhuset. Och ändå har jag icke tagit med i beräkningen akademiens 320 hemman, hvardera, efter hvad jag hört, uppskattadt till minst 15,000 rdr rmt: Således ett universitet för hela Sverge, utan att det kostar Sverge ett enda öre, och får jag behålla hvad so fver, så blir jag bestämdt rik karl. Möjligt är att). siffrorna icke äro alldeles exakta, men de äro, dock tillfyllest för att visa, att utskottets fras om den stora kostnaden är en öfverdrifven fan; Å tasi, något som jag icke tilltrott så prösaiska herrar som ledamöterna i ett ekonomiutskott. Hvad nu angår fördelarne af universiteternas Ayttning till hufvudstaden, så är derom så myc-: ket taladt och skrifvet, att det endast är formen för hvad som här borde sägas som generar mig. ) Fördelarne för lärarne sjelfva bestå bland annat )! deruti, att de här skulle ha den beqvämaste tillj: gång till arkiver, biblioteker, vittra och veten-1: skapliga akademier och inrättningar med allal: deras rika samlingar; här skulle de ha allt upp-, dukadt för sig som på ett bord; och de behöfde icke mera, såsom Geijer och ahdra utmärktare ! lärare nödgades göra, hela terminer lefva skilda j! från universitetet, till stort förfång för under-!1 visningen derstädes. Dessutom vore det en stor i lycka för vetenskaperna om vetenskapsmännen komme i någon närmare beröring. med det prak: f tiska lifvet, ty alltid har praktiken något otaldt med teorien och så tvärtom. Isoleringen föder : ensidighet, och ensidigheten qväfver tankens frihet och hämmar utvecklingen af allt som utgör ! själens lif, lycka och tra. t Fördelarne för den studerande ungdomen äro, af samma art. Dertill måste man medge att studentlifvet i en småstad blir för det mesta ett). ungkarlslif, mer eller mindre rått. Boken är bildj ningens rot, men icke är den sjelfva grödan. ! Dess växtlighet beror af verldens föredömen; af I veröringen med erfarenheten, af umgänget med1amiljen, med den bildade qvinnan. Der är luft g och sol, der är allt som erfordras för utvecklinsen. i det goda, något som i ett mindre sam! välle omöjligen kan stå flertalet till buds. ( Men universitetet är äfven nödvändigt för!e jelfva hufvudstaden. Der en bildad ungdom 1 innes, der genomlöpes det stora samhället som I S f en allt uppfriskande ström TMan märker allt han fans da