Aftonbladet – 2 maj 1863, sida 2

att ej all rörelse bör sammanträngas vid np enda centralstation, utan hvardera af de ill Stockholm ledande hufvudbanorna få sin gen sation vid eller nära Saltsjön; att, om ej detta sednare vilkor uppfylles, så blifver dels godsrörelsen inom staden nycket fördyrad och dels trafiken på samnanbindningsbanan onödigtvis förökad till stort hinder för sjöfarten och olägenhet för satulrafiken ; att banan ej bör neddragas till Stadsgårlen i en brant och krokig linie, slutande så ra en rörlig bro att hvarje träng, som skall föras till den at alla antagna godsstationen I jernvågen, måste för spårväxlingens skull utlöpa på bron till onödigt hinder för sjötrafiken, förutom faran af att ej kunna med lätthet, och således med full säkerhet, stanna innan trängen kommer på den rörliga brons en fara, för hvars verklighet bevisen ej behölva sökas långväga ifrån. Dessa hulvudsakliga betänkligheter mot planen torde vara tillräckliga att ursäkta hvar och en, som skall deltaga i ett beslut och ej blott i en opinionsyttring öfver frågan, om han ej obetingadt gillar densamma ianan alla de vigtiga detaljer den innebär blifvit pröfvade irån mer än en sida. Detär lätt för den som ej deltager i beslutet att ropa ja eller nej utan mycket betänkande, men den som beslutar får ej blindt följa auktoritetstron. Det torde vara lätt att af föregående inse den åsigt, som ledt mig och flera i statsuts skottet, då vi ansett stationernas rätta ordnande för trafikens behof vara den hufvudsak son i första rummet bör uppfyllas, utan öfverdrifvet afseende på mer eller mindre tekniska svårigheter och äfven med uppoffing af medel, enär olägenheter för rörelsens lätta bedrifvande till och från stationerna medföra oberäkneliva och högst betydande förluster. För denna orsaks skull fordras tvenne stationer förlagde vid eller nära Saltsjön samt en så beskaffad rörelse på sammanbindningsbanan (denna bana må erhålla det ena eller andra läget), som ej onödigtvis skadar annan trafik, särdeles sjötarten, hvilken dock är och förblifver den mest betydande. Jag erkänner att i jemförelse med stationsanläggningarne an:er jag sammanbindningsbanan af mindre. vigt och rör Stockholms siad temligen likgiltig. Jernvägsstyrelsen, som erhållit del af en karta, derå jag utlagt alla de alternativa förslager till sammanbindningsbanor som varit föremål för öfvorläggning i utskottet samt approximativa beräkningar på deras kostnader, har öfver dessa handlingar afgifvis ett betänkande, som tydligen utvisar att den orätt appfattat meningen med dem. Ingen olika beteckning å denna kara eller någon uppgift anyifoer alt jag företrädesvis hyllat der ena eller andra sammanbindningslinten. Ieke destomin-dre har jernvägsstyrelsen gissningsvis antasit den ena af dessa-linier såsom min, oak-ladt samma linie öfoer Skeppsbron äfven finnes: upptagen på friherre Ericsons karta. Endast rån söderwalm till Stadsgården äro nya li-nier obetingadt af mig föreslagna, hvaraf den ena har vida mindre lutning och större horisontell eträcka vid Stadsgården än den at friherre Ericson upvgifna och den andra är i det närmaste horisontel, fördelar som ega wr vigt och icke vid en jemförelse böra förbises. Vidare har styrelsen onödigtvis bekämpat en min supponerad plan att sammanföra all rörelsen till och från Stockholm vid en enda statiun i jernvågen. Jag har tvärtom: alltid yrkat på rörelsens fördelning på tvenne: stationer och bestridt lämpligheten af att. anlägga en centralstation samt ansett att ve-stra banans station bör vara i Jernvågen: och norra banans vid eller i närheten af: Nybroviken, dock ej med uteslutande af em transitobana antingen öfver Claratrakten eller öfver Ske -psbron, Att erforderliga stationsområden på nämnde platser kunna utan svårigheter beredas, vågar jag med bestämdhet pästå och fruktar ej för att dervid blifva öfverbevisad om frägan kommer från frasernas område och från att för allmänheten framställas såsom egande tekniska svårigheter, dem hvarje ingeniör vet antingen ej; finnas eller lätt kunna hälvas. Att här ej är rätta stället att framlägga tekniska bevis torde vara tydligt; men att: de ej äro kullkastade är visst; hyarom ielrer hade väl ej baron Ericson i sin skrifvelses vill stadsfullmäktige, med förbigående afrde; i föredråget den 21 Mars uppgifna bevis på omöjligheten af att med en lämplig bana: komma till Stadsgården och der anlägga. station, framsökt ett nytt skäl deremot ibehofvet af en ytterligare sluss, hvartill dock ioloppet skulle stängas af de anläggningar: för sjöfartens säkerhet, som baron Ericson: den 21 och 24 sistl. Mers ansåg. behöfliga.. Huru oriktigt jernvägsstyrelsen uppfattat planen till en station i Jernvågen kan emellertid af hvem helst lätt inse3 ensamt deraf, att i stället för den 160 fot långa facadenm på stationshuset, som styrelsen klandrar såsom. med rätta för liten, fanns å kartan stutionshus med tillsammans 320 fots längd, som genom vidare tillbyggnad kan ökas till 700 fot fagadsträcka, hvarinöm alla en hufvudstationsbyggnads behofver otvifvelaktigt. rymmas. Mot stationen i Jernvågen och Stadsgår-den har anmärkts att derigenom burtta ges: en del af den sednares kajer från allmänna. sjötrafiken. Intet hinder finnes för att lägga. största delen af denna kaj utanför stationsområdet, om så pröfvas fördelaktigare; för: min del anser jag dock ingen så kort sträcka som 500 fot af Stockholms kajer, icke ens af Skeppsbron, kunna bättre användas än till lastkaj inom em jernvägsstation. Den vidare anmärkta träogseln vid staj tionen kan svårligen blifva far ig, då-sju vä5 skulle finnas till stationsgården, förutom a att en stör del gods komme att emottagas vid stationskajerna. Framför stationshuset, vid och söder om OCarl Johans torg och SERIE DETT ERGALTTENOSENISSTA