Aftonbladet – 1 maj 1863, sida 3

samma larer mangen komma att anteckna såsom det märkligaste för detta året. Förskräckelsen har varit stor. Gamla gummor ha icke vägat fara på ångbåt till Djurgården för att undgå faran att på Seltsjön bli bortkapade af ryssen, och unga statsråder ha med Augsburger Allgemeine Zeitungs hyrda glasögon sett röda spöken på ljusa dagen, uppenbarande sig i en politisk flyktings kolossala gestalt. Bland mera komiska tilldragelser vill jag meddela en episod från Lund. Medlemmar af stadens universitet och borgerskap hade beslutat att för den till Malmö anlända polska legionen anställa en bankett. Med teckningslistan dertill inställde sig ett par personer hos akademiens rektor magnificus, för att äfven derå erhålla hans namn. Han förklarade dock att ingen hederlig man kunde eller borde deltaga i den festen.4 De upplyste då att å listan redan företanns nemnet — Johan Hindrik Thomander4. — Jupiter-magnificus återhöll då sin åska, men motverkade i tysthet banketten, som också blef inställd. De stora principfrågorna hafva äfven vid denna rigsdag tillfallit ekonomiutskottet, det kunde gerna antaga benämningen välfärdsutskottet. Dess mångsidiga verksamhet är beundransvärd. Nämnde utskott har nyligen och samtidigt till ständerna aflåtit två betänkanden: det ena afser Sverges medverkan till konungariket Polens upprättande? — det andra rörer ?grindars uppförande öfver allmänna vägar. Inummerordningen har dock det sednare fått försteget framför det förra. Rättvisan fordra det erkännande, att begge dessa frågor äro med lika stor sakkunskap, skarpsinnighet och elegans behandlade. Det är ingalunda klandervärdt, det är till och med ursäktligt om farbror ej orkat med att läsa allt hvad vid representationsfrågans sednaste behandling blitvit anfördt i de respektive riksstånden. Men då farbror icke tagit del af Upsala-rådmannen Henschens yttrande, så vill jag ur det anföra några godbitar. Han är, som farbror vet, både en spränglärd och from nan, och som äf ven då så göres behof anlitar både tormasnällheten och dufvoenfaldent till cirkulationsbruk. Om och då det nu hvilande representationsförslaget antoges, så förmenade hr Henschen deraf skola följa: fullständig religionsfrihet — upphörandet af det okristliga sambandet mellan svenska statskyrkan och svenska staten — den okristliga ståndsandans tillintetgörelset — Ssmäåpannornas och husbehofsbränningens återinförande — grundskatternas upphäfvande här lika som i Norge — Cmålsmännens för den vetenskapliga odlingen utestängsnde från representationen — den humanistiska kulturens föraktande och undertryckandet — popularitetsjagtens utvidgandet — ökadt tidningsvälde? — valintriger i stor skala4 — portfölj jagt? — Sökad brist på sjelfständighett — lyssnande till dagens skiftande tonert — och Sstarka frestelser till förställning och skrymteriv — jemte mycket annat otyg, som ej så noga kunde specificeras. — Farbror skail nog inse alt allt detta föll tant Agneta på läppen, och hon är äfven riktigt betagen i den 4snälle rådmannen. Onkel Gösta åter säger sig vilja lefva och dö derpå, att då hr Henschen nedskref sitt anförande, så begagnade han dervid tMachiavellis penna och Loyolas bläck. Men för min del är jag mera benägen antaga, att det egentligen var tanken på universitetets flyttning till hufvadstaden och i sammanhang dermed åtskilliga sämre studentbostäders värdenedsättning, som förmådde honom att nu rida spärr mot förslaget. Apropos universitetets flyttning till hut hudstaden, så har frågan derom äfven nu fallit — för att vid nästa riksdag återupp tagas. Bland kärnpunkterna mot förslaget åberopades i ekonomiutskottets afdelning den förderfliga lyxen i hufvudstaden, hvilken bevisades dermed, att man dricker rödt vin här som kostar 14 rdr buteljen och äter blomkål, hemtad från Algier.4 Detta 4dräpande4 argument anfördes af professor Agardh, en son af den snillrike biskopen, hvilken dock sjelf i lifstiden i ett af sina glänsande föredrag en gång yttrade: Suniversitetslifvet i våra småstäder täres a en fortgående tabes dorsalis. Under det att våra ständer på sina samliogsrum ej sällan snarka i dur och gäspa: i mollX — är det icke ovanligt att inom, utskotten heta strider utkämpas, i Då tulltaxan behandlades i bevillningsutskottet lärer vår handelspresident br Åkerman ganska ofta blifvit så grundligt undervisad i en mängd handelsförhå!landen af v. talmannen Murcn, att de utskottsledamöter funnos, hvilka för sin del ansågo vida lämpligare att br Åkerman efter datta afstod sin plats i kommerskollegium åt hr Murån. Andra åter förmenade att br Åkerman i utskottet icke förde talan såsom handeisp:esident, utan endast i egenskap af herre till Mälsåker, och att det var i denna egenskap som bemälde herre lyckades genomdrifva införseltull på artikeln ost, för att skydda den inhemska mesosttillverkningen. Den pyramidaliska framgång, som åtskilliga småttingar vannit inom musikens område, bebådar en stor omgestaltning af det kungliga hofkapellet. Tillförne ha endast personer af stadgad ålder der blifvit angagerade. Men sedan syskonen Neruda, bröderna Holmes och hr Auer, hvilka reda såsom barn vunnit europeisk ryktusriet, och derefter gossen Pönitz och de små söta barnstumporsa Delepierre samtlige såsom fullähdade artister väckt högsta grad af förundran och förtjusning, så lärer man vara betänst uppå att från vilmännaoch trimurarebarnhuset kompletlera hofkapellet. iksdagen har nyligen ingått i ett staium, som antyder en början på slutet. Jag enar det officiella middagsmåltidsstadiet. Tlera utskoit hafva redan afspisat sina respektive ordförande, af hvilka några redan lemnat riksdagen ör att icke åte:zomma — förr än härnäst, Här i hufvudstaden kalla sig stadsfullmäktige Shundråmannarådet. I en aflandsortsstäderna benämnas de åter de trettio tyrannerna, i ena annan stad de tolf ovise männen och i en tredie ettan med da ana