Aftonbladet – 1 maj 1863, sida 3

Till en vän i viken. Bästa Farbror! Tillgif min längvariga uraktlåtenhet att uppvakta med bret. Men att i ferm expedition täfla med de stora tidningarne förmår jag icke; de gå mig allt jemt i förväg, och jag mäste derföre nu som tillförene inskränka mig till alt meddela farbror sådant småplock som undfaller de stora tidningarnes uppmärksamhet. Den snillrike författaren Thackeray lärer med det snaraste kunna hitförväntas. Han reser för att samla materialier till fortsättning af sitt klassiska verk: Snobbarnes Hi storia?. Det är ot ifvelaktigt att han här skall göra en rik skörd just i denna tid. Knappast hade alla de som ega ett varmt klapparde hjerta för andras lidanden — och deras antal är legio — börjat ådagalägga sina lifliga sympaliier för det olyckliga Polen, förrän våra teckenförbidande neutrer, som länge hade bållit sig stilla och stuckit upp sina fingrar i luften, för alt kunna märka hvart vädret blåste, så snart de märkte någonting som de kunde räkna såsom cn signal, genast blefvo i hög grad krya och högröstade samt började inse, hvad ingen förut myiktat begripa, att frilierr Stael von Holsteins och rådman Björcks i molionsväg framställda förslag i polska frågan vore ytterst vädligt och skulle leda till en krigsförkjariag från Kyssiand. I hög grad morska och lejonmärgsfrossande — nota bene då icke aflägsnaste skymt af fara är å färde — förlorade neutrerna nn det lila mätt ol besinning som unnar: fallit på deras fött. De började drömma, äfven vakna, alt Pryssen? redan blifvit hemärkt af utkiken på Waxholms fästning; de drömde vidare om krig och örlig, om stor manspillan och strömmar åf blod — ja, om det svåraste af allt ondt, om de svenska statsobligationeröds prisfall, bw omöjligheten att ytterligare få låna ett enda öre af Salomon Heine Hvyad rörer väl os8 Polens aflärer?? — ut