Aftonbladet – 1 maj 1863, sida 2

har han v genom sin hällning i fråga om Savoyen och Nizza, då han alldeles öppet gaf tillkänna sin beredvillighet att biträda en koalition mot Napoleon och att på det formligaste protestera mct annexationspolitiken. Deremot är folket helt och hållet antiryskt, konungen sjelf sympatiserar i detta hänseende säkerligen mera med landet än med sin utrikes statsminister, och allmänna opinionen bearbetas af pressen, i antirysk riktining. Sa Ryska regeringens våldsamheter emot polska nationalkyrkan. Få åtgärder från czarväldets sida ha väl varit mera egnade att jemte väckandet af ett allmänt ogillande verksamt befordra revolutionens sak och underlätta dess utbredande, än beslutet att låta häkta erkebiskopen i Warschau och åtskilliga andra katolska andliga. Denna åtgärd, som för ett par dagar sedan på telegrafväg meddelades, kan ej ha annan följd än att föra den hittills dels ovilliga dels tveksamma landtbefolkningen under frihetens fanor. Det är allmänt bekant med hvilken kärlek och hängifvenhet polacken vidhänger sina fäders tro, och huru samma makt, som trampat folkets genon traktater högtidligt tillförsäkrade frioch rättigheter under fötterna, älven systematiskt velat vållföra hvad som för folket är ännu dyrbarare än politiska rättigheter, nemligen deras tro. Den emot den allmänt aktade Felinski föröfvade våldsbragden är emellertid endast att anse så. som den bjertast framstående punkten i detta religiösa förföljelsesystem. Redan förut ha flera likartade våldsamheter emot presterskapet egt rum, och vi meddela här nedan en berättelse derom, afgifven i em skrifvelse från biskopen i Kielce-Krakau-stiftet till Warschaus erkebiskop, liter dylika mått och steg lärer det icke länge dröja förrän denna massa af godsegare och idkare af stadsmannanäringar, sm i ryska depescher får namn af en liten minoritet förstärkes af landets hela allmoge, och de officiella lögnerna besvaras med det fruktansvärda härskriet: Polska folket har rest sig! Den biskopliga skrifvelsen är al följande lydelse: Jag anser för min pligt att för ers excellens tillkännagifva, att jag den 28 Februari till che fen för civilregeringen i konungariket och rei ommissionen för kulten och offentliga ningen framställt följande beklagliga förhållanden samt anhållit om lagligt skydd: 1:o. Att sedan den 17 Februari staden Miechwic blifvit uppbränd, några dagar derefter, då allt redan var lugnt, gudstjensten i anseende till förbud hotelser från truppernas sida icke kunde förrättas, ehuru presterna önskade, att kyrkan åter skulle öppnas och gudstjensten ånyo förrättas. 2:0 Att den 2 Februari innevarande år efter träffningen vid Madagosz och nämnde stads upp vrännande en afdelning soldater inb uti i Aers varande prestgård, och der tillfogat kyrkoherden Stanislaus Michalski, en sjuttiotreårig gubbe, hvilken der såsom emeritus hade sin bostad, 4 sår, i följd hvaraf han den 26 i samma månad aflidit. Alla bygnader jemte inventarier upps brändes, och hela prestgården jemnades med 107den. Derpå har jag den 24 Mars till rezeringskommissionen och militärchefen i guvernementet Radom med anhållan om lagligt skydd ingifvit verättelse rörende följande tilldragelser. :0. Att efter truppernas sanmandrabbning med insurgenterna vid Miechwic det förbjöds presterskapet att taga någon del i de fallmas hkvegängelse; att dessa trupper frånröfvat kyrkoherden hans hela förmögenhet, ingvarterat sig i hans boning och i hans vikariers boningar, uppställt sina skyltvakter på kyrkogården omkrin kyrkans murar, hvilket hade till följd, att åtskilliga orenligheter der samlades, hvilka oskärade denna heliga ort — att genom ett sådant kyrkans inneslutande af militär tillträdet till dens-mma och deltagandet i de heliga sakramenterna förhindrades för folket, och ifrågavarande tjensteförrättningar kunna så mycket mindre verkställas som kyrkoherden ensam, utan att ha en bostad för sina vikarior, icke kan räcka till för vården af omkring 6000 sårade, som erhållit plats å hospitalet och inom socknen, Och nan är härtill så mycket mera oförmögen som man tagit ifrån honom allt hvad haa egde och desstom hans båda tjenare, af hvilka den ene dödades, den andre sårades, och han således är ur stånd att förse sig med lifvets nödvändigaste beao. 4:o. Slutligen har jag den 48 Mars till H. K. H. storfursten Konstantin, konungarikets stäthållare, ingifvit en ansökning, hvarati jag anhållit om de inom detta stift häktade presterna Civiklinskiz, Biedronskis och Wroickis frigifvande. Men ännu har intet svar på denna tapport och anhållan erhållits, Kielce deu 27 Mars 1853 Mathias Majerczsak, biskop.