Aftonbladet – 1 maj 1863, sida 2

— Såsom elt prof, på huru man i Tyskland bedömer svenska utrikesministerns riktning i den yttre politiken, anföra vinedanstående utdreg af en uppsats i Berlins National-Zeilung, utan att för egen del underskrifva densamma : Det kan numera ej råda något tvifvel om grefve Manderströms tänkesätt. Han hör ännu till den gamla Bernadotteska skolan, som söker underhålla en entente cordiale med Ryssland och England, Att han personligen hyser antibonapartistiska böjelser — till och med ganska starka sådan — det har han visat genom sin hållning i fråga om Savoyen och Nizza, då han alldeles öppet gaf tillkänna sin beredvillighet att biträda en koalition mot Napoleon och att på det formligaste protestera mct annexationspolitiken. Deremot är folket helt och hållet antiryskt, konungen sjelf sympatiserar i detta hänseende säkerligen mera med landet än med sin utrikes statsminister, och allmänna opinionen bearbetas af pressen, i antirysk riktining.